Stadshagen

"Jag måste få hjälp med en sak som jag bara inte kan släppa!" Så skrev Veronica Danielsson, 42, i Facebookgrupperna Kungsholmen och Heja livet i slutet av juli.

Förra sommaren jobbade hon på neonatalavdelningen vid S:t Görans sjukhus. De dagar som Veronica jobbade morgon passerade hon om och om igen samma man på samma del av Sankt Göransgatan.

– Klockan var runt kvart över sju när jag knatade uppför backen och det slog aldrig fel – vi möttes alltid på exakt samma ställe, säger Veronica.

Veronica Danielsson jobbade förra sommaren på neonatalen vid Sankt Görans sjukhus i Stadshagen.

Privat

Mötena skedde under juni och juli 2025. Mannen bar ofta på en mc- eller mopedhjälm och Veronica beskriver honom som att han var 180–190 centimeter lång, mörkhyad och hade skäggstubb.

Det kändes som att något hängde i luften.

Till slut blev det nästan komiskt att deras vägar ständigt korsades. Det började med en nick, blev till ett leende och till sist ett "hej".

– Det kändes som att något hängde i luften, men man var ju morgontrött och vi bara knatade förbi varandra.

Ungefär här på Sankt Göransgatan skedde mötena förra sommaren.

Olle Anrell

Samma höst slutade Veronica på S:t Göran och slutade springa på mannen. Hon har försökt släppa drömprinsen i Stadshagen, men det har inte gått. I dag ångrar hon att hon inte tog mod till sig.

– Jag blev väldigt nyfiken på honom. Jag ångrar att jag inte bara sa något någon dag, liksom.

Efter hennes efterlysning på Facebook har kommentarer och hejarop vällt in. Men tipsen har än så länge inte gett några resultat.

– Alla har varit väldigt pepp och det är väl för att det nästan är som en film, säger Veronica.

Tror du att det kan bli ett Hollywoodslut då?

– Det hade ju varit fantastiskt. Man försöker sänka förväntningarna, även om jag inte är så bra på det, haha. Det hade varit jättekul att få kontakt, om så bara för att få säga hej – jag undrar ju om det här bara är i mitt huvud eller om han också kände att det fanns något mellan oss.