Morgonen 24 april 1961 bröt skeppet Vasa vattenytan för första gången på 333 år. In framför de SVT-kameror som livesänder ögonblicket kliver ingenjören Anders Franzén. Han presenterar sig som initiativtagare till hela projektet.
Ett uttalande som, utan att tittare vet det, retar upp många mäktiga personer i Sverige. För bakom det som nu händer utanför Beckholmen döljer sig flera års interna maktstrider och konflikter.
För att reda ut det hela måste vi hoppa tillbaka några år, till 1956. Från en eka, utrustad med ett egenkonstruerat lod, lyckas Anders Franzén lokalisera vraket utanför Beckholmen i Stockholms ström.
– Franzén hade länge hyst ett intresse för gamla båtar, och det var han som fick idén att lyfta upp det jättelika skeppet. Inget liknande hade gjorts innan. Eller efter, för den delen, säger Henrik Arnstad, historiker och journalist, som forskat om skeppet Vasa.
Olovlig hjälp från marinen
Nära vrakplatsen, på Djurgården, ligger Stockholms örlogsvarv. Genom kontakter där lyckas Anders Franzén få marinens dykare att undersöka Vasa. Det är inte helt okontroversiellt.
– Det var inte meningen att marinen skulle mobiliseras för att underhålla privatpersoners skattsökaräventyr. Det är tveksamt om det var lagligt, men det stoppas inte.
Men marinens dykningar kan inte på egen hand få skeppet bärgat. För det behövs stort och dyrt maskineri. Den socialdemokratiska regeringen visar svalt intresse för att bekosta ett sådant äventyr.
Därför stämmer Anders Franzén träff med Axel Hedberg, inspektör på bärgningsföretaget Neptun, för att säkra finansiering och lyftutrustning.
– De ses för lunch på Mosebacke, och över två bärs lyckas Franzén på något sätt få Neptun att säga ja.
Sjöhistoriska som motståndare
Med marinens dykare och stöd från varvsindustrin är projektet igång. Ansvarig myndighet blir Statens sjöhistoriska museum. De är dock inte speciellt pigga på att lyfta skeppet.
– Ur deras perspektiv, vetenskapligt och arkeologiskt, är det vansinne. I så fall måste skeppet först grävas ut, under ytan.
Sjöhistoriska sätter käppar i hjulet för projektet, och de ser ut att lyckas. Men Franzén har ett ess i rockärmen – hovet.
På tronen sitter Gustav VI Adolf, hängiven hobby-arkeolog. I hemlighet anordnas ett möte. I projektet ser kungen en möjlighet att lyfta monarkins anseende, i ett Sverige där republikanska vindar blåser starkt.
– Så kungen går helhjärtat in i projektet, och i princip krossar han motståndet från vetenskapen.
Utslängd och omöjlig
Med uppdraget att bärga Vasa bildas Wasanämnden, med prins Bertil som ordförande. Ledamöterna är näringslivs- och försvarstoppar, museichefer – och Anders Franzén, en udda fågel i sammanhanget.
– Han får någon form av hedersplats, och hade han varit smart hade han hållit sig på sin kant. Men han har en massa åsikter och gör sig omöjlig. Han blir utslängd, och beordras att sluta kalla sig för initiativtagare, berättar Henrik Arnstad.
Utåt är schismen inte känd. Har journalister frågor om Vasa är det fortfarande Anders Franzén man ringer till.
Så när Vasa bryter vattenytan, den där aprildagen 1961, kliver Anders Franzén framför kamerorna och befäster sin roll i historien – den som upptäckte, och bärgade, skeppet Vasa.
– Det var som ett långfinger till Wasanämnden, över huvudet på tittarna och SVT. Men Vasa hade aldrig lyfts upp utan honom. Vi ska vara glada att han var den rättshaveristiska tokfrans han var.
https://www.mitti.se/nyheter/han-forsoker-ga-till-botten-med-sodermalmshatet/reptjl!MM0hDBbG1dnHJRPjGWvBEA/