Bo kvar i stan – eller flytta? En fråga som engagerar många stockholmare, att döma av alla reaktioner efter Mitt i:s artikel om att fler nu flyttar ut från Stockholms län än som flyttar in.

Kanske har debatten om marknadshyror, pandemitrånga bostäder och distansarbete också bidragit.

https://www.mitti.se/nyheter/oro-over-att-unga-och-barnfamiljer-lamnar-stockholm/repufn!cOIe2uvIec8XubhIrO1w9A/

Artikeln hade över tusen kommentarer på facebook.

Anneli Friedner, 31, i Vällingby är en av dem som reagerat. "Jag och mina vänner är i barnskaffarålder och många av oss tjänar bra. Men att bo kvar i stan vi är uppvuxna i? Omöjligt att ha råd", skriver hon.

Kvar i studentlägenhet

Hon är född på Södermalm, har växt upp i Visättra och som vuxen ambulerat mellan studentlägenheter i Flemingsberg och Bergshamra.

Trots att hon är utbildad gymnasielärare med fast jobb har hon och hennes dåvarande man fått turas om att ta extra kurser för att få ha kvar i studentbostäderna.

Stan kidnappad

För två år sedan, efter tio år i bostadskö, hade hon tur i bostadsbingon. Den lilla tvårummaren i Vällingby blev hennes, med en modest hyra på 6 300 kronor.

– Jag älskar min lägenhet och trivs i området, säger hon.

Att kunna bo på Söder där hon är född är det inte tal om.

– Jag har gett upp hoppet för länge sen. Bostadssituationen är förjävlig. Min stad har blivit kidnappad av rika människor som tjänar på att bo här.

Unga och barnfamiljer lämnar

48 390 personer flyttade från länet under 2020, medan 42 794 flyttade in. Det är framförallt de unga och barnfamiljerna som flyttar, något som oroar politikerna.

– Det här är en varningssignal, som tyder på att unga tycker att det är svårt att bo i Stockholm. I förlängningen leder det till en tråkigare och mindre dynamisk region, säger regionrådet Gustav Hemming (C).

Gärna miljonprogram

Anneli Friedner tycker att det är fel att sälja ut allmännyttan och att kommunerna måste ta ett större ansvar så att det byggs både hyresrätter och bostadsrätter.

Ett nytt miljonprogram kanske?

– Ja, lätt! Det är konstigt att en sån grundlig rättighet som tak över huvudet ska vara så villkorad, säger hon.

Fick bo i köket

För bostadsbrist är ingen ny företeelse. En läsare beskriver i sitt facebookinlägg hur hennes föräldrar, födda 1941, fick bo hos en släkting och sova på tältsängar i köket.

Själv köpte hon och hennes man en liten lägenhet i ett område med lågt anseende, och fick på så vis in en fot in på bostadsmarknaden.

Trångt och hänsynslöst

Det är dock inte bara bostadssituationen som retar upp stockholmarna. Det går inte att "gå i stan utan att bli påkörd av en cykel med en lycratönt i sadeln, av en sparkcykel eller mobilzombie", skriver en.

Och ute i landsorten vädrar de nu morgonluft: "Jättebra att ni flyttar ut till landsbygden. Det gör otroligt mycket för såna avfolkningsbygder som jag bor i. Helt plötsligt dyker det upp nya människor som tillför en positiv energi" skriver en landsortsbo.

Tänker inte flytta

Och de som gjort slag i saken berättar förstås gärna om sitt lyckokast: "Otrygghet och den orimliga trafiksituationen fick oss att flytta till Gotland, livskvalitet ända in i märgen! 20 procent färre barn i klasserna. Billigare bostäder och förstklassig sjukvård där man dessutom får en tid relativt snabbt".

Men det är inget för Anneli.

– Jag är född här, det är mitt hem, här har jag min familj, mitt jobb, mina vänner. Det är min stad, men det är som att den inte vill ha mig, säger hon.