"Jag brukade tro att bron var enkel. En väg som man bara gick på, från ena sidan till den andra. Som en bro i en saga, där prinsar väntar och världen förändras när man når mitten. Men bron lutar, nästan omärkligt, som om den vill få en att stanna upp, tänka efter."

Så inleds 16-åriga Kistabon Evelina Nanajs dikt Där bron blir ett jag – som var ett av finalbidragen i en stor poesitävling för unga, som hölls under poesimässan på Tranströmerbiblioteket nyligen.

Evelina Nanaj fick precis som de andra två finalisterna gå upp på scenen för att framföra sina dikter inför publik, innan juryn lämnade rummet för överläggning.

När de kom tillbaka var det Evelinas namn som lästes upp som vinnare.

– Jag trodde verkligen inte det skulle hända, men så läste de motiveringen där de använde små citat från min dikt. Jag tänkte "vänta – jag känner igen det där" och förstod till slut att det var jag som vunnit. Jag blev så glad och förvånad, säger hon.

Bron som symbol

Under våren fick ungdomar mellan 14 och 21 år från hela Stockholm skickat in sina bidrag till tävlingen, som hade temat På andra sidan bron.

För Evelina Nanaj var det först inte helt självklart att delta.

– Det var läskigt, det är inte så ofta jag visar upp det jag skrivit. Mest skriver jag bara själv hemma på mitt rum eller så sätter jag mig på Kista bibliotek. Ofta öppnar jag bara skoldatorn eller tar tag i block när jag får ett infall, säger hon.

Tävlingens tema tolkade hon på ett metaforiskt plan.

– För mig är bron en symbol för något större. Det kan vara livet, hur allt går; det kan gå uppåt och det kan gå nedåt. Ibland vet man inte vad som väntar på andra sidan.

"Våga skriva"

Trots sin unga ålder är Evelina Nanaj redan gammal i gamet. Hon började skriva poesi redan när hon gick i fyran, och fastade snabbt för uttrycksformen.

– Poesi behöver ingen struktur – du kan skriva exakt det du känner för. Noveller och annat kräver dramaturgi på ett sätt som jag ibland kan tycka tar bort en del av kreativiteten, säger hon.

Till andra unga som vill börja skriva har hon en del tips.

– Våga skriv, och våga visa upp det! Om inte jag hade vågat lämna in min dikt hade det inte blivit något. Det är också bättre att faktiskt bara börja skriva något alls utan krav på sig, det spelar ingen roll om det blir bra, så länge det blir något.