Solen lyser in i Rosa salongen uppe på höjden i Stocksund där Ulla-Carin Lindqvist bor.

Hon sitter i en av sofforna med sin dator i knäet.

Hon visar ett klipp. Bilden är nattsvart men i bakgrunden hörs ett ljud närma sig. En drönare. ­Efter några sekunder försvinner ljudet och en stor explosion lyser upp natthimlen.

Innan klippet avslutas hörs smattrande skott och Ulla-Carins röst.

– Det är ukrainska försvaret, som bara var några hundra meter bort från där vi var, säger Ulla-Carin.

Ville bli veterinär

Ulla-Carin Lindqvist är för många känd som polisryttaren med hästen Utter, som hon turnerade land och rike runt med och berättade om yrket som ridande polis.

Egentligen ville hon bli veterinär – men betygen räckte inte till. Då testade hon att söka utbildningen för ridande polis.

– Herregud, det är stenåldern nu.

Räddade sju hästar i Cherson

För tre år sedan då Ukraina invaderades fick hon ett nytt kall.

På sociala medier såg hon att en volontärgrupp i Åkersberga sökte efter någon med lastbilskörkort.

– Jag hade rätt körkortsbehörighet för att köra lastbil, det var så det började.

Hon visar bilden från den första resan till Cherson där de evakuerade sju hästar med hjälp av en långlastare.

Sedan dess har hon varit nere flera gånger om året. I dag sitter hon med i styrelsen för Norrtälje­hjälpen, en av de volontärgrupper som fortfarande finns kvar och samlar in förnödenheter för att hjälpa både djur och människor.

2022 var det lättare att skramla för hjälp än i dag, menar hon. De som vill åka ner nu får göra det med pengar ur egen ficka.

– Det har avtagit, det kan man säga. Men många vill fortfarande skänka saker.

Visar krigets sår

Vid sin senaste resa körde hon 370 mil genom Ukraina under två veckor. Ensam bakom ratten och med ett gammalt diskbråck i ryggen. En av många resor.

På en bild är från en gård i Nikopol som ena dagen står i all sin prakt för att nästa dag vara helt utbränd efter en drönarattack.

– Djuren var ute och klarade sig, och tack och lov, säger Ulla-Carin och förklarar att attacker ofta riktar sig mot infrastruktur, då bland annat el och vatten slås ut.

Hon visar fler bilder.

Barn och mödrar hon har mött som kan avgöra avståndet till explosioner beroende på hur kraftigt marken skaka vid nedslagen. Män som kommit tillbaka från fronten med amputerade lemmar. Vissa bilder får inte fotas, understryker hon, för säkerhets skull för dem som förekommer på bilderna.

Engagemanget kring kriget har avtagit. Men många vill fortfarande hjälpa, menar Ulla-Carin.

Engagemanget kring kriget har avtagit. Men många vill fortfarande hjälpa, menar Ulla-Carin.

Angie Gray

Hon kontemplerar över framtiden – och de sår som kommer att behöva läkas.

– Folk måste veta hur det är där nere. Att kriget fortfarande pågår, säger hon.

”Du går in i ett läge”

När vi träffar Ulla-Carin ska hon om några dagar åka till Borås för att hämta en 100 kilo tung ultraljudsapparat för djur. Efter det åker hon runt till olika veterinärkliniker i Skåne och samlar in allt möjligt som ska göra ­nytta på andra platser. Bilarna de kör i kommer att lämnas på plats. De har med sig allt från mat och kläder.

Om ett par veckor bär det av.

Då åker Ulla-Carin och andra från Norrtäljehjälpen till Ukraina. Sedan fortsätter hon till sina kontakter, vänner, veterinärer och andra djurägare som behöver hjälp ute på landsbygden.

Hon svarar på om hon blir rädd.

– Det blir nog alla.

– Men du inser att du inte har kontroll och då går du in i ett läge att bara göra det som behövs. Om du inte hittar det läget, då kan du inte hålla på med det här, säger hon.

Om några veckor åker Ulla-Carin ner igen. Då är de nio förare från Norrtäljehjälpen som ska köra ner förnödenheter till Ukraina.

Om några veckor åker Ulla-Carin ner igen. Då är de nio förare från Norrtäljehjälpen som ska köra ner förnödenheter till Ukraina.

Angie Gray