Historien om Einar och Svea börjar för över 100 år sedan i Solna när de båda jobbade på det som hette Stockholms stads planteringar. Rätt fort blev de ett par. Einar var son till en trädgårdsmästare och Svea hade gått på hushållsskola där en del trädgårdsodling ingick.

– De hade en gemensam dröm om en handelsträdgård, berättar Einar och Sveas dotterdotter Ingalill Söderberg. Det var en dröm om att få jobba för sig själv och inte ha någon boss över sig som säger vad man ska göra.'

Tog chansen

Vid den här tiden i skiftet mellan det förra seklets 10- och 20-tal var det många som likt Einar och Svea hade arbetat med trädgårdsarbete på gods och i parker och som nu ville starta en egen rörelse. Och i Tungelsta öppnades en möjlighet när företaget AB Hem på landet köpte upp de två stora godsen Ålsta och Skogs Ekeby och styckade upp dem till många mindre fastigheter.Här köpte Einar och Svea den 29 september 1922 Graneberg som redan var en handelsträdgård med fem växthus, boningshus och arbetarbostäder. Läget var också bra med närhet till Södertäljevägen och järnvägen så att det gick lätt att transportera varorna in till Stockholm och försäljningen på torgen och i hallarna. Inriktningen blir grönsaker och snittblommor och vid sidan av Graneberg startades en hel rad handelsträdgårdar i grannskapet.

1938 dör Einar i en hjärntumör och Svea står då som ensam familjeförsörjare med fyra barn där det yngsta barnet bara är fyra år gammalt. Och dessutom ska hon driva handelsträdgården vidare.

– Jag är oerhört imponerad av hennes resa, att hon orkade det här, säger Ingalill Söderberg. Hennes familj var ju kvar i Stockholm och hade svårt att ta sig den långa vägen till Tungelsta och hjälpa till.

Hårt arbete

Idag finns ungefär fem kvar, men kring 1940 fanns bara i Tungelsta runt 100 handelsträdgårdar. Det var ett hårt arbete att driva handelsträdgård. När hon blev själv fick Svea stiga upp när det fortfarande var natt för att hinna i tid till att försäljningen startade i partihallarna i stan. Väl hemma så var det fullt fokus på att se till planteringarna och räkenskaperna inför nästa dag. Så barnen fick inte se så mycket av henne.

Ingalill Söderberg växte alltså också upp på en handelsträdgård som hennes pappa drev. Och hon har ljusa lustfyllda minnen från den tiden.

– Det jag minns är att man fick hjälpa till väldigt mycket med att rensa ogräs och så. Men också att få följa med och sälja Inne i stan, det var det roligaste jag och mina systrar visste. Att få se hur stolt han var för de växterna han sålde och hur uppskattad han var av de som kom och köpte.

Tror på framtiden

Idag är nästan alla Tungelstas handelsträdgårdar borta, utkonkurrerade av importerade produkter som säljs i de stora trädgårdsvaruhusen. Men Ingalill Söderberg tror ändå att det finns hopp för framtiden även för den lilla handelsträdgården.

– Jag tror att det finns ett värde i att man drar upp växterna från början, från frö och lökar. Men också det här personliga omhändertaget om blommorna. Vi ser på kommentarer i Facebookgrupper att man uppskattar kvaliteten på grönsakerna eller blommorna eller vad det nu kan vara.