Färingsö

Idéen att låta damerna från väv- och systugan pryda en väggkalender kom från Färingsö församlings kommunikatör Joakim Jonsson. Han vill lyfta arbetet som stugan gör – och damerna var pepp.

– Det var väldigt roligt. Fotografen skämtade mycket, han hade ordentligt munläder, säger Berit.

Charmig fotograf

Eventuell blyghet inför kameran försvann fort menar hon.

– Fotografen var så charmig så sådant glömde man.

Gunvor och Solgerd är två av damerna i kalender.

Lisa Halldén

Fotona togs i början på oktober, under en av de vackra höstdagarna, och föreställer damerna när de jobbar i stugan mittemot Sånga kyrka. Där samlas de på onsdagsförmiddagar och väver, syr, broderar, virkar och stickar. De gör kyrkotextiler, som altardukar och prästkläder, men också mängder av saker som säljs för att samla pengar till välgörenhet.

– Och så fikar vi och så pratar vi. Det går lättare att prata när man har något för händerna, säger Solgerd.

Fia, till höger, har gjort många kyrkotextiler under sina år i sy- och vävstugan. "Jag minns när vi vävde en pläd som var då lång att vi fick stå på en stege vid vävstolen och leda pläden ut genom hallen, ut på trappen", berättar hon.

Lisa Halldén

Syjuntan har funnits i flera decennier och Ingeborg är en av de som varit med från början. Att lära av varandra var centralt redan från början.

– Någon kunde det ena och en annan kunde det andra och så småningom kunde alla allting, säger hon.

Ingeborg och Monica visar en stickad klänning som just blivit klar.

Lisa Halldén

I samma andra fortsätter det nu. Den kollektiva kunskapen runt bordet är stor och när förmågor faller bort när åren tar ut sin rätt så finns det hjälp att få.

Det går lättare att prata när man har något för händerna.

Monica kan till exempel inte se så bra längre men kan sticka med muskelminne. När hon har stickat klart en vit och rosa klänning så hjälper därför Berit henne att sy fast ett rosa sidenband.

– Vi bor grannar så ibland så ringer hon mig och säger att nu har jag tappat en massa maskor och då kommer jag över och trär upp dem igen, säger Berit.

Monica stickar med muskelminne och Berit hjälper henne med det som kräver skarp syn.

Lisa Halldén

Just gemenskapen var också det som damerna tycker att kalendern har lyckats fånga.

– Det syns hur roligt vi har. För det har vi verkligen, säger Fia.