Sollentuna
Större delen av året seglar Tom Hogård, Anton Kristoffersson och Jonathan Haeger enmansjollen Laser där de plockat framskjutna placeringar i både JSM och SM.
Då känner man att ”helvete vad det går”.
De är även instruktörer på ESS Jolles seglarskola och hjälper till att sköta om klubbens segelbåtar, motorbåtar, klubbhus och bryggor.
Nu har ESS dessutom åretruntverksamhet, sedan man började med isjaktssegling, och de tre 19-åriga Sollentunakillarna hoppade på tåget med hull och hår.
– På somrarna seglar vi på Edsviken, men när isen lägger sig är det isjakt som gäller. Då kör vi det för hela slanten, säger Tom Hogård.
Tom Hogård i sin isjakt. Medarna slipas med specialmaskin för att minimera friktionen mot isen och därmed maximera farten.
Polski Związek Żeglarski
Edsviken för liten
Hastigheten är så hög att det krävs en större yta än smala Edsviken kan erbjuda.
– Oftast kör vi på Ullnasjön i Täby, eller uppe i Umeå eller i Polen, säger Tom Hogård.
I januari avgjordes junior-VM i just Polen, i Znin. 18 deltagare ställde upp i DN-klassen och de flesta var äldre än killarna från Sollentuna, åldersgränsen låg på max 25 år. Ändå lyckades Tom Hogård knipa guldet.
Den svenska truppen i JVM i isjaktssegling i Polen: Jonathan Haeger (ESS), Tom Hogård (ESS), Tomas Lindgren (coach), Elias Gärde Rådestad, Anton Kristoffersson (ESS) och Stella Adsten (sittande).
ESS
– Jag har lagt ner mycket tid på isseglingen och dessutom tränat med gubbarna som ligger topp fem eller tio i världen. Det har gjort att jag har fått bra förutsättningar, förklarar han.
Vad är det för faktorer som är avgörande i ett race?
– Jämfört med vanlig segling handlar det mycket om förberedelse och trim av jakten. Det är viktigt att ha ett bra grundtrim, sedan avgör vinden och isen på plats hur man bäst ställer in medar, lutning av mast, placering av mast, spänning i sidostagen och sådant.
18 ekipage på startlinjen i DN-klassen i JVM i Znin, Polen. Snabbast av alla var Sollentunakillen Tom Hogård.
Polski Związek Żeglarski
I ett race med bra vind kan farten komma upp i 90 kilometer i timmen när isjakten har rundat kryssaren, berättar Tom Hogård.
– Och när man bara jagar speedrekord kan det vara ännu värre, då kan man komma upp i 135 kilometer i timmen.
Är du aldrig rädd?
– Farträdd? Nej, inte längre i alla fall. Fast i början av säsongen gäller det att skaka av sig rosten. Då känner man att ”helvete vad det går” när man ligger där i en likkista så nära isen. Men man vänjer sig.
Broms finns inte
Isjaktssegling utvecklades runt Östersjön och i Nederländerna under 1800-talet
DN är den klart största klassen. Det finns cirka 5 000 DN isjakter i över 20 länder i den kalla delen av världen.
DN fick sitt namn 1936 efter att tidningen Detroit News i Michigan utlyst en byggtävling där kriterierna var att isjakten skulle vara lätt att bygga, lätt att transportera och inte minst snabb.
Kvar från de ursprungliga reglerna är grundmåtten och att skrovet ska vara byggt i trä. I övrigt utvecklas materialet precis som i de flesta seglingsklasser, det vill säga att man hittar kolfiber och epoxi varhelst reglerna tillåter det.
Ingen båt seglar så fort som en DN isjakt, inte ens de snabbaste bärplansbåtarna, då farten kan nå upp i över 140 kilometer i timmen.
Broms saknas. För att stoppa jakten styr man rakt in i vinden och släpper skotet. På grund av den höga hastigheten blir bromssträckan ofta lång.
Källa: DN Sweden, Svenska Isseglarförbundet