Carl Gustaf Wahlberg, 77, står bakom glasdisken med armbandsur.

– Alla kallar mig Walle. Det är bara Loa Falkman som kallar mig Calle, som när han ringde mig i morse!

Snart stänger Walle butiken för gott. En vattenskada i fastigheten blev droppen.

Han pekar upp i taket och visar var vattnet kom in. Verkstaden bak i butiken drabbades hårt.

– Det är ju tråkigt att det blev avslutet, i 58 år har jag varit här. Pappa jobbade i 62 men jag känner att jag gjort mitt.

Klockan utanför butiken ska hänga på restaurang Portalen på St Eriksplan. När bilden togs hade de även optik, innan specialiseringen på antika urverk.

Klockan utanför butiken ska hänga på restaurang Portalen på St Eriksplan. När bilden togs hade de även optik, innan specialiseringen på antika urverk.

Pekka Pääkkö

Uraffären grundades på Tegnérgatan år 1886 och köptes senare av Walles pappa Gösta Wahlberg som specialiserade sig på att reparera antika ur.

Då köade spårvagnarna utanför på väg in till spårvagnshallarna på kvällarna, och en bit bort gick en trådbuss till Hjorthagen. Huset mittemot, där Coop ligger på bottenplan, byggdes först på 1960-talet. Walle pekar ut genom skyltfönstret och ler.

– Jag har sett allt som hänt på gatan. Ett tag stod polisen här inne för att inte synas när de spanade på Sigge Cedergren. Det gjorde inte mig något, man hörde bara "fyran kom" och "tvåan hit och dit".

– Sigge och jag levde ju i olika världar men vi lärde känna varandra för att han bodde precis här ovanför. Han drev spelklubben Oxen och var kompis med Christer Pettersson, så honom ville ju polisen ha koll på.

Lilian Gustafsson, 72, från Solna hjälper Walle med att tömma butiken. Gamla ur och reservdelar ska säljas på loppis.

Lilian Gustafsson, 72, från Solna hjälper Walle med att tömma butiken. Gamla ur och reservdelar ska säljas på loppis.

Pekka Pääkkö

Walle avbryter sig då och då för att prata med den strida strömmen av kunder. Alla morsar och ojar sig över att han ska stänga.

Lilian Gustafsson lutar sig mot disken och suckar. Hon har kommit hit i 15 år och passar alltid på att gå in när hon har vägarna förbi.

– Första gången reparerade Walle min mormor och morfars klocka som de fått i lysningspresent 1927. Den slår så fint. Jag kommer att sakna det här stället. Han är så social och sprider glädje i kvarteret, urmakeriet är väl nästan en bisyssla för honom!

Bakom henne står Erik Jonsson och ber Walle värdera en klocka han precis ärvt. Han bor i närheten och har kommit hit i 20 år för att serva sina klockor och byta batterier.

– Det är trist. Men tiden är ju sådan. Det finns ingen som kan det här hantverket längre, ingen lagar något.

Walle gissar tiden med 8 minuters felmarginal.

Walle gissar tiden med 8 minuters felmarginal.

Pekka Pääkkö

Det mesta av inredningen har sålts till restauranger och butiker som plötsligt hört av sig och varit ute efter retrosaker, berättar Walle. Klockan som suttit på väggen utanför hamnar till exempel inne på restaurang Portalen på St Eriksplan. "Walle, ditt namn ska leva vidare. Mina gäster ska se tiden komma och gå", skrev köparen i ett brev.

Walle tittar på klockan på armen. En Seiko kinetic som var praktisk att ha när de hade båt. Vattentät och självuppladdande batteri.

Om en vecka ska butiken vara tom och de sista kunderna ha hämtat sina klockor.

Lokalerna tas över av restaurang Leoparden, döpt efter det gamla apoteket, som ligger bredvid.

Köparen kommer in till med en trasigt stol och vill låna ett verktyg.

Walle stannar på väg in i verkstaden och ler.

– Man blir mätt. Pratar man klockor på fest vill jag inte vara med!

Walle känner alla på gatan. "Han är så social och har alltid något roligt att berätta. Urmakeriet har väl mer varit en bisyssla för honom", skrattar Lillian Gustafsson.

Walle känner alla på gatan. "Han är så social och har alltid något roligt att berätta. Urmakeriet har väl mer varit en bisyssla för honom", skrattar Lillian Gustafsson.

Pekka Pääkkö