– Svårt!

Tårarna rinner ner för Tamara Rymyks kinder när hon berättar. I mars 2022 reste hon från hemmet i västra Ukraina till gränsen mot Slovakien. Där fick hon se sin nioårige son gå själv genom passkontrollen, sammanstråla med sin moster och fly vidare till Sverige.

Själv arbetade hon som senior utredare hos polisen och tvingades stanna i det krigshärjade Ukraina.

Tre och ett halvt år senare är hon på omvårdnads- och demensboendet Villa sarvträsk i Orminge och sjunger allsång.

– Du gamla, du fria, du fjällhöga nord!

Hon och 24 andra kvinnor som flydde kriget i Ukraina har nu genomgått en två år lång utbildning och diplomeras som undersköterskor.

De äter rostbiff med potiatissallad och skålar i äppelcider med Ukrainas ambassadör Svitlana Zalishchuk och riksdagsledamoten Martin Ådahl (C).

Tamara Rymyk sjunger med i Du gamla du fria.

Johan Kristensen

”Kunde noll ord svenska”

Allt har varit ett samarbete mellan Beredskapslyftet, Medlearn och Ambea. Tamara Rymyk har arbetat inom vården på Saltsjöbadens sjukhus sedan juli 2023 och samtidigt studerat och lärt sig svenska.

– När jag kom hit kunde jag noll ord svenska. Nu har jag läst svenska 3 – på gymnasienivå – och fått mitt första jobb i Sverige, säger hon.

Utöver jobbet som undersköterska jobbar hon som volontär på helger med att hjälpa andra ukrainska flyktingar som behöver juridiskt stöd.

– Jag vill utveckla mig. Jag vill fortsätta att studera. Kanske till sjuksköterska eller studera mer juridik som jag gjorde i Ukraina.

Under utbildning har Diana Danyliak lärt sig svenska och nu fått jobb som undersköterska på Villa Båthöjden i Fisksätra.

Johan Kristensen

Diana Danyliak, 26, har gått samma utbildning och nyligen fått jobb på vård- och demensboendet Villa Båthöjden i Fisksätra.

I hemlandet jobbade hon som lärare men fick bara tidsbegränsade lärartjänster i Sverige. Nu tar hon emot undersköterskebroschen och skakar hand med ambassadören.

– Jag är så tacksam för den här fantastiska hjälpen mitt folk får från Sverige att ombilda sig och få nya jobb. Många har förlorat sina gamla liv och behöver hitta nya syften i livet, säger Svitlana Zalishchuk.

Diana Danyliak, 26, gratuleras av Ukrainas ambassadör Svitlana Zalishchuk.

Johan Kristensen

”Min stora dröm”

Samtidigt slänger kriget fortfarande långa smärtsamma skuggor över tillvaron.

Nu attackerar ryska drönare kärnkraftverk kring Tamara Rymyks hemstad i västra Ukraina där hennes man, föräldrar och övriga släktingar bor kvar.

– Jag känner sorg. Det är jättesvårt. Jag hoppas att det blir fred snart.

Diana Danyliak, 26, har kvar mamma och tre bröder som är 25, 15 och 14 år i Uman. 

Tamara Rymyk tar emot brosch och diplom efter att ha klarat utbildningen till undersköterska.

Johan Kristensen

– Jag har jättedåligt samvete över att jag har det så bra här och de är kvar. Jag hoppas att mamma och mina två yngsta bröder kan komma hit också. Min äldsta bror måste stanna på grund av kriget.

Hennes farbror som stred för den ukrainska armén i Donetsk är spårlöst försvunnen.

– Hemskt att inte veta vad som har hänt. Vi stod varandra nära. Ibland drömmer jag om honom. 

Nu har hon träffat en man i Sverige och drömmer även ljusare drömmar.

– Jag vill läsa vidare till sjuksköterska. Det är min stora dröm, säger hon.