Stockholm

Klistermärken på toaletter. Affischer i korridorer. Länkar till slutna kanaler på sociala medier. Enligt en ny rapport från Expo har skolor blivit en återkommande arena för extremhögerns marknadsföring.

I Stockholms stads skolor bekräftas bilden.

– Skadegörelse och affischering har under en lång tid varit ett sätt för högerextrema grupperingar att synas i våra skolor, säger Susanne Tidestrand, samordnare för våldsprevention med ansvar för alla kommunala grundskolor.

Hon får löpande in incidentrapporter som speglar det Expo nu slår fast: klassrum och skolgårdar används som rekryteringsyta.

Från IS till aktivklubbar

Under sina åtta år i rollen har hotbilden förändrats flera gånger, berättar Susanne Tidestrand.

– I början handlade mycket om familjer och barn som återvände från IS-krig. Sedan kom ensamagerande och skolattacker. Plötsligt dök No Lives Matter och 764 upp. Nu i sommar har det blossat upp med så kallade aktivklubbar, även om vi märkte av dem redan i våras.

Det som händer i omvärlden speglar det som händer i Stockholms skolor, menar Susanne.

Christian Lärk

Utvecklingen i omvärlden sipprar rakt in i skolan, menar hon – och påverkar elevernas sätt att tänka och prata.

– Rasism och antisemitism normaliseras av politiker, kända personer och influerare. Det påverkar även skolan.

Hon nämner Elon Musks uppmärksammade hälsning som såg ut som en heilning, och Donald Trumps uttalanden där han beskrivit somalier som ”garbage”.

– När sådant sägs offentligt plockas det upp.

Pengar till studieresor

Nästa år satsas nära två miljoner kronor på att stärka skolornas arbete mot antisemitism och rasism.

"Vi har skapat rutiner och förfinat vårt arbete," säger Susanne.

Christian Lärk

En del av pengarna går till studieresor. Lärare och elever ska bland annat åka till Utøya. Tidigare har resor gått till Polen, något Susanne beskriver som mycket uppskattat.

Möts utanför sina kvarter.

– Vi blandar elever från Farsta, Södermalm, Hässelby-Vällingby, Järva och andra områden. De möts utanför sina egna kvarter och inser att det inte är så farligt i förorten – och att fördomar om till exempel Bromma inte stämmer.

Resorna gör också att lärare knyter kontakter över stadsdelsgränser.

”Eleverna vill prata”

Men det finns en svag punkt, enligt Susanne Tidestrand. Lärarna behöver våga ta samtalen själva.

– Eleverna vill prata, är min bild. Det ska hållas samtal om rasism i skolorna och det finns en del material framtaget. Ändå hör vi ofta att personalen vill att någon annan ska komma in och ta diskussionen.

Hon ser samma mönster kring hbtqi-frågor.

– Man är rädd för att säga fel och orolig för att kunna skapa ett tryggt klassrum.

Att lämna över ansvaret till externa föreläsare är ingen hållbar lösning, menar hon.

– Man kan inte förlita sig på att någon annan ska komma. När de går därifrån är det du som står kvar med eleverna. Det är det som vi behöver utveckla.