En riktig skaparsjäl är hon, Susanne Lindgren. Hon får utlopp för sin kreativitet i såväl keramik som teckning. Och inte nog med det. I en poesigrupp på nätet har hon sedan september 2017 skrivit över 3 100 dikter.

– Jag är sjukskriven och har inte jobbat på flera år, så det är vad jag gör på dagarna för att känna att jag är jag.

Första gången

På sajten poeter.se publicerar Susanne sina verk under namnet Black raven. Ofta använder hon det japanska versmåttet haiku; treradiga dikter uppdelade i fem, sju respektive fem stavelser.

Ibland blir alstren längre, som i fallet Nostalgisk. En nyskriven dikt där Susannes hemstad intar huvudrollen.

– Det är första gången som jag skrivit om Sundbyberg.

Då har du ändå skrivit tusentals dikter?

– Ja, ibland får man vänta på godbitarna!

Var Susanne får allt ifrån kan hon inte med säkerhet säga. Reser runt gör hon inte, det menar hon att hon är för feg för. Snarare uppstår den kreativa bubblan i hemmet.

– Kreativiteten är en så stor del av mig som jag måste få uttrycka varje dag. Men jag vet inte var inspirationen kommer ifrån, utan är bara inne i ett sådant schysst flow.

Men har inte modersmjölken med saken att göra? Kanske den uppmärksamma läsaren undrar, att döma av vår poets efternamn.

– Det som är så roligt är att min mormor hette Astrid Lindgren, men hon var inte den kända. Ändå fick hon brev från Tyskland och andra länder, och när hon hade rollator snodde folk hennes namnbricka.

Skrev din mormor något?

– Hon brukade skriva lite dikter och om dagens väder i någon bok. Annars har jag många i släkten som gillar skapande, det är jätteroligt! Jag vet inte vilken sida det är mest ifrån.

En godispåse

Utöver flitigheten på nätet har Susanne flera gånger varit med i de poesiantologier som poeter.se ger ut. Senast 2021, då temat var "demokrati".

Susanne själv håller sig inte gärna till ett ämne i sin poesi. Ljust samsas med mörkt, djur med ädelstenar.

– Jag är nog lite oförutsägbar, en liten Gott och blandat-påse med lakrits och allt möjligt. Jag skriver direkt i ipaden, vet aldrig vart jag ska utan börjar skriva på ett ord och får sedan själv följa med på resan. Det blir lite som en överraskning för mig också.