– Det fanns inte på kartan att jag skulle bli nominerad. Inte enbart för att jag inte tror så mycket om mig själv, utan även för att boken är... rätt konstig. Då hade jag trott mer på min första.

Det säger Mikael Yvesand, Sturebybo och författare, som är nominerad till Augustpriset för sin nya roman "Våran pojke". 2022 debuterade han med hyllade "Häng city" och fick Borås Tidnings debutantpris.

Vad betyder priser?

– Det är såklart jättekul och hedrande att vara nominerad. Men jag är livrädd för att börja bry mig på det sättet att jag blir besviken om jag inte får ett pris eller en bra recension, säger Mikael Yvesand.

Själv läser han väldigt sällan böcker.

– Det är inget statement – mer bedrövligt. Det är ju fantastiskt att läsa, men den lilla fritiden jag har ägnar jag åt snabbare förströelser.

"Våran pojke" är löst baserad på dubbelmordet i Linköping som fick sin upplösning först 16 år senare. En förundersökning Mikael Yvesand har läst många gånger. 

Mikael Andersson

Något han däremot gärna läser, från pärm till pärm, är förundersökningsprotokoll. Vissa återkommer han till, som styckmordet i Boden 2013. Som att se om samma film, om och om igen.

– Men jag gottar mig inte i ondska. Det är framför allt platserna och beskrivningarna som intresserar mig, de kliniska och detaljrika redovisningarna. Där finns ingen ambition att skriva något nostalgiskt, säger Mikael Yvesand, som har gjort försök att härma språket i rapporterna.

– Jag är inte jätteintresserad av att beskriva intriger eller hur människor resonerar, de bilderna får läsarna gärna skapa själva. Ibland förvånar det mig när någon säger att de känner igen sig i något jag har skrivit.

"Gräslig musik"

Om "Våran pojke" skriver juryn för Augustpriset bland annat att den "är en oroväckande träffsäker och skarpt humoristisk skildring av ett samhällets olycksbarn".

Boken är väldigt löst baserad på dubbelmordet i Linköping 2004.

– Jag tänkte inte: "nu ska jag skriva om den här händelsen". Men jag var besatt av morden i Linköping. Så jag tror att jag skrev om händelsen på samma sätt som man kan råka skriva om sig själv rätt mycket.

När Mikael Yvesand skrev "Våran pojke" lyssnade han en hel del på Slipknot och Limp Bizkit.

– Ganska gräslig musik. Ofta hör jag fel i sångtexter och snor mina egna "felhörningar". Men jag skriver även utifrån känslor jag får när jag hör musik, säger Mikael Yvesand.

Han fortsätter:

– Samtidigt kan jag ju inte utgå från att läsaren hör samma låt. Det är lite tröstlöst. Nästan så att jag skulle vilja skriva något som liknar de där fågelböckerna där man kan lyssna till fåglarnas läten samtidigt som man läser om dem.

Tagit ledigt

Just nu har han tagit ledigt från heltidsjobbet på Stim i två veckor för att skriva.

– Annars skriver jag på fredagskvällar efter jobbet, i någon bar med airpods i öronen. Det kan vara svårt att hitta tid att skriva, men det är ändå skönt att ha en fast inkomst. Kunna känna att det jag skriver inte måste vara kommersiellt gångbart.

Dessutom gillar han att ha två parallella världar, identiteter.

– Om jag sitter i ett tråkigt möte på Stim kan jag tänka "jag skiter i det här, jag är författare". Om jag tröttnar på något författarsammanhang så kan jag i stället tänka "jag är egentligen en vanlig knegare".