– Jag har arbetat som krögare i 40 år och det har krävt en ständig närvaro. Jag har jobbat 12-13 timmar i sträck och vi har nästan aldrig kunnat ha någon sammanhängande semester tillsammans jag och Magnus, säger Agneta Green.

– Allting har ett slut och nu är det dags att lämna över stafettpinnen, säger hon.

Hon guidar oss genom restaurangen där ett 30-tal gäster slagit sig ner för att äta sen lunch. Lokalen är inspirerad av det gamla varv som låg här tidigare.

I taket är färgglada ekor upphängda i traverser och de höga balkarna från golv till tak är original. Plåtväggar ramar in det stora fönstret med utsikt mot Beckholmssundet, Stockholms inlopp och Södermalm.

– Det här är finaste platsen i Stockholm att driva restaurang på.

2011 stängde Oaxen krog i skärgården för att sedan återuppstå två år senare här på Djurgården tillsammans med bistron slip. Två år senare hade krogen två stjärnor i Guide Michelin.

Men allt har inte varit en framgångssaga. Under pandemin sjönk omsättningen och personal slutade för att jobba med annat eller studera.

Går med vinst

– Vi hade två tuffa år under pandemin och det kostade en hel del, men nu går vi i alla fall med vinst, säger Agneta Green.

Nu går alltså en hel era i graven. Men vad händer med paret som tillbringat merparten av sin vakna timmar i restaurangkök?

– Vi ska dra oss tillbaka till Fårö och renoverar en gård. Sen måste man ta lite timeout också. Planen är att inte ha någon plan, vi ska landa och ta det lugnt, säger Anita.

Ett är dock säkert: De öppnar ingen ny restaurang.

– Det kommer bli tomt, och det är jag skraj för. Det brukar trilla in 10-15 mejl varje gång jag går in på datorn och nu kommer det inte några alls, till exempel, säger hon och skrattar.

Sakna "familjen"

Det hon kommer att sakna allra mest är personalen. ”Familjen”, som hon kallar den 40 man stora styrkan, är allihopa inbjudna till gården i Fårö när den står klar.

När personalen informerades om stängningen i mars blev många chockade.

– De anade nog att det var något som skulle hända när vi kallade till ett möte där vi bjöd på pizza. ”Vad är det nu då?”, tror jag att de tänkte.

Kocken Hamza Rafique har jobbat på Oaxen i ett år. Han tog emot beskedet med sorg, men sedan väcktes en viss stolthet.

– Det kom oväntat, om jag ska vara ärlig. Men efter ett tag bestämde vi i personalen oss för att vi skulle göra det här året till restaurangens bästa någonsin – och få ett fantastiskt slut, säger Hamza Rafique.

Matsalen är fullbokad till stängning den 21 december men i bistron finns det fortfarande en del lunchsittningar lediga.

– Det är alltid speciellt att vara de första, men det är man ju sällan. Samtidigt är det även någonting extra att få vara sist och stänga ett ställe.

Vilka som ska ta av över lokalerna är ännu inte helt klart – men det kommer fortsatt vara en restaurang.