Bor du kring Järvafältet så bor du vid en av Stockholms mest historiska platser med uråldriga gravfält, runstenar och andra fornlämningar.

Även i modern tid har området mycket att berätta; hur det gick från att vara ett militärt övningsfält till bygget av miljonprogrammet och hur de olika stadsdelarna vuxit fram till det de är i dag.

Med det i åtanke hade ansvariga från Husby konst- och hantverksförening länge känt att de ville samla just Husbys rika kulturarv – både dåtida och nutida, på en och samma plats.

Det blev startskottet till "Husby – från dåtid till nutid" – en utställning om både det som varit, det som är, och det som komma skall.

– Marken vi går på i Husby är speciell. Folk har vandrat här i tusentals år, och samtidigt delar vi platsen här och nu, där människor från alla olika länder, med olika bakgrunder och erfarenheter samexisterar. Det är väldigt mäktigt, säger Arash Sajadi, curator för utställningen.

Arash Sajadi och Sven Einarsson jobbar med olika projekt vid Husby konst- och hantverksförening.

Emma Löf Hagström

Miljonprogrammet tog över

Redan för över tusen år sedan fanns gamla Husby gård, som låg några hundra meter bort från där den nuvarande ligger. Den försvann på 1100-talet, och på 1800-talet byggdes sedan en ny gård, då styckade man av mark från från Granby gård och Akalla gård. Den kallades för Husby 2.

– 1850 köpte grosshandlare Brink gården, och döpte om den till Husby gård. Det var en investering eftersom jordbruket var i gång, han anställde flera människor, berättar Sven Einarsson från Husby konst- och hantverksförening.

1907 tog militären över Järvafältet och använde det som övningsfält. Alla som hade gårdar blev uppsagda, och fick vara arrendatorer i stället.

Familjen Mothander, som då hade gården, arrenderade den då i tre generationer innan de var tvungna att lämna sitt hem 1972, då bygget miljonprojektet hade startats.

– Det var en sorglig historia, de blev borttvingade utan ersättning. Folk behövde någonstans att bo, och Stockholms stad tog över marken, säger Sven Einarsson.

Det första Husby gård låg 200 meter väster om koloniområdet, under järnåldern. Exakt hur den såg ut vet man inte, men Sven Einarsson har gjort en modell av hur det eventuellt hade kunnat vara utformat.

Emma Löf Hagström

Folk stod i kö

När man sedan väl byggde det Husby som det ser ut i dag kom folk från hela världen för att titta på arkitekturen.

Några år innan hade Rinkeby och Tensta byggts, och här tittade man på vad som blivit lite sämre där, och åtgärdade det.

– När det var byggt ville folk från hela Stockholm flytta hit, det var kö, säger Sven Einarsson.

Det fanns en vision om ett komplett lokalsamhälle, och man inrättade så kallade kvartersgårdar; samlingslokaler som fanns vid nästan varje ny gård. Här skulle folk samlas, laga mat tillsammans, hjälpa varandra.

– Man planerade massor av gemensamma ytor och anställde massa personer som skulle driva kvartersgårdarna, med verksamhet för alla åldrar. Den idén möttes senare av en annan verklighet med nedrustningar, utförsäljningar och privatisering. Folk sades upp, säger Arash Sajadi.

Runstenen Husbystenen, som står i närheten av konsthallen, ritades någon gång under 1000-talet. Här har barn som gick på art camp på påsklovet fått göra sina egna runstenar, om vad de skulle vilja berätta för de som kommer leva efter oss.

Emma Löf Hagström

Stark Husbyanda

Trots att visionen om kvartersgårdar nedmonterats finns en stor del av den gemensamma Husbyandan kvar än i dag – något som också skildrades i utställningen på flera olika sätt.

– Det finns en stor organisering och aktivism här, där människor inte vill vara iakttagare utan beslutsfattare. Det är många drivna personer, och finns en speciell anda, en kämparglöd, säger Arash Sajadi.

I en avslutande del av utställningen hade elever från Husbygårdsskolan fått i uppgift att fota platser de tyckte om, för att sedan gestalta dem och skriva texter till.

– De flesta skriver att Husby för dem är hem, kärlek och trygghet. Det sammanfattar platsen hur den ser ut i dag ganska bra, tycker jag, säger Arash Sajadi.

Barn från Husbygårdsskolan fick gestalta de platser de tycker mest om i sitt område.

Emma Löf Hagström