– Ja, det gick mycket bättre än jag hade trott. Mitt högerknä har varit utdömt i sju år, jag kommer att få byta till protes snart, och jag har inte gjort ett hopp på ett år. Jag bestämde mig sent för att åka ner, bokade resan precis innan. Det var en chansning och målet var egentligen bara att kunna vara med och få ett resultat, säger Pietro Nilsson Toracca.
Men knät höll. Och hoppningen satt i ryggmärgen – så pass att det räckte till guld i klassen 55–59 år.
– Jag hoppade näst sist i min grupp och inför mitt sista hopp sa en schweizare till mig att jag hade chansen att vinna om jag fick till det. Och det lyckades! Jag hoppade inte längre än de andra men jag landar med telemark, inte jämfota som de andra, och det gav mig mer poäng så att det räckte till guld.
Plast eller snö gör det samma
Totalt 90 hoppare från tolv länder deltog i sommar-VM från veteraner som avgjordes i Planica, bara några kilometer från den alpina orten Kranjska Gora där Ingemar Stenmark utkämpat många dueller med hemmaåkaren Bojan Krizaj.
– Vi hoppade på plast men det är samma som att hoppa på snö, exakt samma utrustning, glid och teknik, säger Pietro.
I slutet av januari avgörs vinter-VM i Zakopane i Polen och nu siktar Pietro, som hittills har kammat hem 17 guld i veteran-VM, på att ta sig dit och hoppa även där.
– Ja, nu blev jag tänd på att hoppa mera, när det gick så bra i Slovenien.
Men vågar du med tanke på knät?
– Om det bara håller så pass som nu så. I fjol testade jag att hoppa hemma i Sollentuna och då fick jag så ont så jag var redo att såga av mig benet själv, men den där dygnet runt-värken har försvunnit. Nu är det bättre. Nu funkar det att hoppa!