Altaret i Råsunda kyrka har smyckat med blommor. I en av kyrkbänkarna sitter Alexander Theodoridis, 16, och Filippa-Jolie Lehtinen Gaé, 15. De hör till allt fler unga Solnabor som valt att konfirmera sig.

Sedan i höstas har de träffats i sina konfirmandgrupper för samtal om existensiella frågor, andakt och lekar som "bibelstafett". På påsken reste de till Berlin på läger. Och för några veckor sedan, här i Råsunda kyrka, var det dags att iklä sig traditionell vit kåpa för en slutceremoni, konfirmationsgudstjänsten.

Att söka sig till kyrkan hade Filippa och Alexander lite olika skäl till.

– Jag är född kristen och har lärt mig en del om religion i skolan. Men jag har känt att jag vill komma närmare gud. Jag såg också chansen att lära känna nya människor, berättar Filippa. 

För Alexander var valet inte lika självklart.

– Jag tänkte efter ganska noga, till slut kom jag fram till ”varför inte?”. Passar det inte mig så har jag ändå lärt mig saker, säger han. 

Alexander Theodoridis och Filippa-Jolie Lehtinen Gaé tror att många unga söker trygghet och ett sammanhang där det går att vara sig själv. "Det är mindre förväntningar på en i kyrkan jämfört med i klassrummet", menar Alexander.

Angie Gray

Han var lite nervös inför, kompisar hade berättat om intensiva studier och prov i bibelkunskap.

– Men det var chill. Ingen press.

Tron har på något sätt kommit och gått, berättar Alexander.

– Ett år har jag trott på allt i bibeln, nästa år har jag varit ateist. Jag har ifrågasatt min tro ganska mycket. Nu tänker jag att tron kan vara som livet, att det går upp och ner.

Söker svar och trygghet

I Solna är intresset för konfirmation rekordstort. För tre år sedan konfirmerades 84 ungdomar i Solna församling. I år förväntas antalet bli 140.

Filippa och Alexander ser flera skäl.

– Resorna lockar nog, man kan ju åka till Berlin eller Italien. Men jag tror att många söker en trygg plats där det inte finns så stora förväntningar. Man kan vara sig själv mer i kyrkan än i klassrummet, tycker Alexander.

Alexander Theodoridis och Filippa-Jolie Lehtinen Gaé konfirmerades i Råsunda kyrka i april. Jämfört med för några år sedan har antalet konfirmerade i Solna församling mer än fördubblats.

Angie Gray

Filippa berättar att hon har många filosofiska tankar som hon tror att hon delar med många.

– Vad är meningen med livet? Hur är man en bra person? Jag tror många söker svar på stora frågor och vill ha hjälp att leva ett bra liv. En del söker sig till kristendomen, andra till hinduismen eller något annat.

Vad har ni fått ut av konfirmationen?

– Jag känner mig nära gud på ett sätt jag inte känt förut, säger Filippa.

– Jag var mer vilsen innan, hade inget direkt mål. Nu vet jag mer i vilken riktning jag vill gå. Jag har typ hittat mig själv, meningen med livet, säger Alexander.

Berätta, vad är meningen för dig?

– Att ha det skoj, vara lycklig, träffa mina kompisar.

"Ingen ja eller nej-fråga"

Utöver trenden att fler unga söker sig till kyrkan märker Daniel Sjödahl, konfirmandansvarig i Solna församling, nya mönster hos konfirmanderna.

– Förr var den stora frågan om gud finns eller inte, en ja eller nej-fråga. Det tycks inte vara så intressant längre. Idag vill man diskutera stora frågor, godhet och ondska, "vem är gud?" och "hur ska jag leva mitt liv på ett bra sätt?".

Solna församling märker att intresset för utlandsresor, som man började med för för tio år sedan, ökar särskilt. Men sen kan det vara andra, oförutsedda insikter som stannar kvar, menar Daniel Sjödahl.

– En resa kanske får en del att anmäla sig, men så kommer hem med nåt helt annat. Få vet nog på förhand vad de anmäler sig till.

Är konfirmanderna troende från början?

– Vi brukar inte fråga, varken före eller efter. Många ser det som en "prova på"-tid att vara troende. Vi upplever att många fortsätter komma till kyrkan efter att de konfirmerats.

Färre är med i Svenska kyrkan men fler unga konfirmerar sig. Hur kan man tolka det?

– Det är nog en generationsfråga. Det är inte 14-åringar som lämnar Svenska kyrkan. Jag tänker att i en osäker omvärld – med krig i Europa, allt mer påtagliga klimatförändringar och utrikespolitiskt kaos runt Trump – växer behovet av att vara i ett sammanhang, att prata om tro och hitta en källa till hopp.