Upplands Väsby

14 500 hade anmält sig till årets Vasalopp – 12 av dem tävlade för Väsby skidklubb.

En av dem var Odenslundabon Sebastian Spåls, 26.

– Jag gillar utmaningar. Förra året fick jag för mig att jag skulle göra en svensk klassiker, men då bröt jag efter halva Vasaloppet. Det var otroligt kul att kunna fullfölja i år, berättar han på telefon dagen efter målgången i Mora.

Man klarar mycket mer än vad man tror med vilja och lite pannben.

Men det var även slitigt och svåra förhållanden med delvis obefintliga spår. Många bröt.

– Det var riktigt isigt bitvis. Man fick inget fäste i backarna. Före Evertsberg tänkte man att man inte ens kommit halvvägs. Det var tufft mentalt. Men man visste att det skulle vara mer nedförsbackar efter det.

Inte tränat skidor

Några vurpor blev det i spåret, men han var snabbt uppe igen.

Någon större träningsdos på skidor hade han inte före Vasaloppets nio mil.

– Jag hade nog bara åkt 13–14 kilometer på skidor innan. Man fick lära sig under loppets gång och köra på pannben, säger han med ett skratt.

Sebastian erkänner dock att han inte är helt otränad. Han spelar innebandy i allsvenskan för Järfälla Bele IBF och löptränar en hel del.

Tänkte du någon gång "nu bryter jag"?

– Nja, det var nog mest att man undrade om man skulle hinna innan de drog repet eftersom det var så tungt i spåret. Men jag tänkte hela tiden "klarar man halva, så klara man hela". Det var bara att köra på, man kan ju inte ge sig.

Han berättar att man fick sätta upp delmål, inte slarva med blåbärssoppan och försöka tänka positivt. Men sista två timmarna körde han i mörker – och fick lita på medåkarnas pannlampor.

– Min låg kvar i bilen...

Sista biten före mål var det många som hejade vid spåret, där det var tända marschaller.

– Mamma Helen, pappa Joakim, morfar Leif och hans sambo Birgitta stod vid målet och väntade. Det var härligt!

Vad tar du med dig från loppet?

– Man klarar mycket mer än vad man tror med vilja och lite pannben, även om man inte har de bästa förutsättningarna. Men det var superskönt när man väl var i mål. Det var fruktansvärt jobbigt.

Kör du nästa år igen?

– Så här dagen efter kanske man inte är supersugen. Men kroppen känns oväntat bra, jag trodde jag skulle vara helt död och ha träningsvärk i hela kroppen.