I februari 2015 brann scoutstugan på Ägnö ner till grunden. Sedan dess har Ägnö sjöscoutkår kämpat för att få tillstånd att bygga upp stugan igen. En ny byggnad på platsen krävde dispens från strandskyddslagen, vilket ställde till det.

Stugan som brann ner var en gammal militärbyggnad, som upprättades innan strandskyddet fanns. Därför hade man inga bevis på att den fick stå där lagligen.

– Vi har fått leta i krigsarkiv och försökt få tag på gamla scouter. Många som höll på i begynnelsen finns ju inte mer, säger Diana Hallberg, ordförande för Ägnö sjöscoutkår.

Diana Hallberg, ordförande för Ägnö sjöscoutkår, har längtat efter den här dagen.

Diana Hallberg, ordförande för Ägnö sjöscoutkår, har längtat efter den här dagen.

Josefine Hellgren

Glädjande besked

Men efter många om och men kom för två år sedan det glädjande beskedet – de får tillstånd.

– En före detta ledare kunde titta på grunden till huset och vad för typ av fönster det var. Han kunde motivera att fönstret stått här längre tid än vad strandskydd behövts och på den vägen är det.

Att hitta en ny plats för lägret var aldrig ett alternativ.

– Vi har funnits här sedan 1982. Vi har en skyddad vik, en fjärd utanför som är perfekt att segla på, vi känner till området och öarna. Vi är så starkt kopplade till den här platsen.

En scoutstuga har funnits på Ägnö sedan 1982.

En scoutstuga har funnits på Ägnö sedan 1982.

Josefine Hellgren

"Med ideella krafter"

Varje år arrangeras ett läger på ön som pågår i elva dagar. Under dessa åtta år utan hus har verksamheten fortsatt som vanligt, bara att nätterna har varit kallare och maten har lagats i ett provisoriskt kökstält.

– Det mesta av materialet var i ett annat förråd som lyckosamt inte brann upp.

Men nu kan man äntligen erbjuda tak över huvudet. Det har tagit elva helger att färdigställa allt och förra veckan invigdes det nya, röda huset med vita knutar.

– Med ideella krafter har vi återuppbyggt det. Vi lagade vår första lunch inne i köket igår och jag premiärbrände en brasa. Man bara sitter och njuter nu, tittar på huset och inte på utsikten, säger Diana.

Nu hoppas hon att engagemanget kring jobbet kan öka igen.

– Vi har mycket att ta hand om med båtarna och marken vi hyr. Många har dragit sig för att åka ut eftersom man inte vill sova i fem grader. Det hoppas vi ju kommer ändras nu.