Diogenis "Dennis" Theodoridis och Toni Bouyaji lärde känna varandra på Knutbyskolan i Rinkeby som 10-åringar. Året var 1975, och ingen av dem visste att den nästan 40 år långa karriärer som köttmästare väntade.

– Jag kom att utbilda mig till målare, Toni till elektriker. Men det blev inga långa karriärer, skrattar Toni när vi träffar duon en fredag förmiddag i butiken.

Dennis och hans pappa fick nämligen 1984 möjligheten att ta över en kött- och delibutik i Rinkeby centrum.

Toni lockades in

Toni lockades in i verksamheten fyra år senare. Under 80-, 90- och 00-talet drev Dennis och Toni sitt livs på samma plats i Rinkebygallerian.

– Det var härliga tider på sitt sätt och vi lockade folk från hela Stockholm. I Rinkeby hade vi mer hyllvaror. Utöver allt kött och korv så sålde vi burkar, bönor och ris och annat, säger Toni.

I takt med att syrianerna, sydamerikanerna, svenskarna, finländarna runt centrum blev färre sålde fläsk och korvar allt sämre, berättar Dennis.

Färre torrvaror – mer finare kött

– Vi behövde flytta. Av en slump hamnade vi här 2008 efter ett tips, säger Dennis.

I Spånga har det blivit färre torrvaror, fler finare köttdetaljer. I disken finns bland annat kalvlägg, innanlår, karréer, bacon, rökt skinka, entrecôte, Black Angus-biffar, souvlaki, burgare och tzatziki.

Köttaffären har blivit till en institution för många, menar stamkunden Oscar Saur Hedlund, som förr jobbade i dåvarande Mariannes fisk på gatan.

Konkurrens från handelsplatserna

– Dennis och Toni är som ett gammalt gift par. Och människor kommer in bara för att prata med dem. Om sitt liv, om vad som händer i Spånga eller gamla minnen. De har alltid funnits där för att lyssna.

Toni Bouyaji och Diogenis "Dennis" Theodoridis beskrivs av stamkunderna som ett gammalt gift par.

Mikael Andersson

Utmaningar saknas inte. Barkarby och Bromma blocks blir större konkurrenter för varje år.

– Allt fler handlar kött när de ändå ska storhandla, många jobbar hemifrån på fredagar numera och e-handeln har tagit en del. Det är tuffa tider och råvarorna är otroligt dyra, säger Dennis.

Hur är det att först ha gått i skolan ihop och sedan jobbat tillsammans i nästan 40 år?

– Man blir som bröder. Vi har träffat varandra mer än vi träffar någon annan. Ändå blir ingen dag den andre lik, säger Toni.

Dennis älskar jobbet, säger han.

– Det här är jag, att möta folk är det jag älskar. Det hade jag inte gjort som målare.

Vad äter ni helst själv?

– Entrecôte med potatis eller pommes. Några droppar tabasco till. Ingen sås, säger Toni.

– Grekisk mat eller en fin entrecote, säger Dennis.

Duon bedriver även grillcatering och vissa lördagar står man ute på gatan och grillar hamburgare och souvlaki.

– Vi har många järn i elden. Samtidigt närmar vi oss pensionen, men vad ska vi göra då? Vi kan inget annat, skrattar Dennis.