– Visste du att den fanns? Jag har bott i Stockholm hela mitt liv, och aldrig sett den där.

Arkitekthistoriker Martin Rörby visar en liten skulptur på baksidan av konserthuset på Hötorget. Precis till höger om en dörr finns hon, kvinnan som håller en liten sångfågel i handen.

Kvinnan med sångfågeln i handen sitter vid Konserthusets biljettkontorsentré på Sveavägen.

Klara B Orreteg

Med Stockholms stadsmuseums utställning Tecken på stan, och essäsamlingen med samma namn, vill Martin Rörby att vi ska bli lite mer uppmärksamma, att vi ska lyfta blicken och se oss omkring. För det är bara om vi ser staden som vi också kan vara en del i dess utveckling.

Vill vi till exempel bli överrösta med reklam när vi går utanför dörren? Och vad tycker vi om gudfruktiga påbud, små klokheter skrivna i gatan, butiksskyltar och för att inte tala om väganvisningar med skyltar och siffror om vartannat?

Fullklottrade fasader

Martin Rörby är arkitekthistoriker och folkbildare.

Klara B Orreteg

– Jag tror ju att grafiken på stan alltid kommer finnas, bruset är en del av en stad. Men hur ska det se ut i framtiden?

När näringsfriheten ökade i Sverige under mitten av 1800-talet exploderade också reklamen i Stockholm. Hela fasader täcktes av hundratals olika budskap, målade direkt på husväggen.

– Först var det polisens uppgift att se till att det inte kom upp vanprydande reklam, men i början på 1900-talet blev reklam och andra skyltar bygglovspliktiga, precis som de är i dag.

Regnet fullkomligt öser ner när Martin Rörby visar runt vid Hötorget. Bara på den här lilla ytan finns oändligt många tecken som pockar på uppmärksamhet. Vissa skyltar, som neonskylten som anger att man kommit fram till Kungsgatan 48, har hängt med sedan 30-talet.

"Det ser bara galet ut"

Vi rör oss bort från Hötorget ner mot Sergelgatan. Här har man precis satt upp en ny tunnelbaneskylt. Den trekantiga stora "bollen" med ett T visar var man ska gå ner. Men den sitter helt tokigt menar Martin Rörby, och är ett bra exempel på när information stör gaturummet.

Den här tunnelbaneskylten har blivit galet placerad tycker Martin Rörby.

Klara B Orreteg

– Det logiska hade varit att sätta den ovanpå det utstickande taket, på en pelare. Nu har man istället satt den på en utskjutande arm vilket gör att den blockerar skylten bakom. Dessutom sitter inte armen dikt an, utan har fått fästas med någon märklig speciallösning en bit ut. Det ser bara galet ut.

Hur det kommer se ut i framtiden är svårt att gissa, menar Rörby. Men att utvecklingen går snabbt framåt i form av ny teknik är helt klart. Kanske kommer ett jättehologram pryda Hötorget en glåmig dag i november? Eller hela husväggar lysas upp av reklambudskap?

– Tro inte att saker bara blir. De har skapats. Staden är allas, och den är vår att påverka.