Sedan 2006 har Solna stad utfodrat Råstasjöns hägrar.

Varje morgon när isen ligger serveras de kilovis med fisk. Finsmakare är de också, sillfiléer ska det vara.

Många fascineras av skådespelet vid sjöns västra strand: det flaxas och fajtas, filéer fångas i luften av ivriga näbbar.

En som vurmade särskilt för de långbenta karaktärerna var Solnabon Ingrid Dedorson på Backvägen som ligger härintill.

Faktiskt till den grad att hon inför sin bortgång valde att testamentera en del av sina tillgångar, drygt 292 000 kronor, till hägrarna och utfodringen av dem.

Flyttade in 1954

Ingvar Pettersson som bodde granne med Ingrid, berättar:

– Råstasjön var Ingrids hembygd. Det var viktigt för henne att låta den få förbli en artrik fågelsjö. Att bidra till matningen av hägrarna var hennes sätt att visa sitt stöd för det. Hägrarna låg henne mycket varmt om hjärtat.

– Mot slutet återkom hon ofta till den här önskan att hägrarna skulle få pengarna. Så skrattade hon glatt och sa att det nog skulle sätta hennes namn på kartan!

Ingrid flyttade in på Backvägen 1954. Hon hade promenadavstånd till Solna läroverk, senare Solna gymnasium, där hon jobbade som bildlärare till pensionen.

Engagerad i protesterna

Ingrid strövade gärna kring sjön, så när Solna stad för tio år sedan ville bygga bostäder intill, anslöt hon till kampen emot.

– Hon hängde med i debatten och protesterna. Hon blev glad åt att bygget stoppades, minns Ingvar.

När Ingrids fysiska tillstånd blev värre fick Ingvar hjälpa till med bankärenden, myndighetskontakt och testamente, berättar han.

– Någon förmyndare ville hon inte ha. Du förstår, Ingrid var fullständigt klar i knoppen, fattade sina beslut själv och hade integritet av guds nåde. Det var det exekutiva, att sätta ned det på papper, som hon inte fixade.

Välkommet tillskott

Ingrid levde ensam och fick inga barn. Idén var att låta hägrarnas andel gå via hennes bostadsrättsförening och vidare till Solna stad som betalar för hägrarnas sill.

Solnas stadsträdgårdsmästare Nils Forsberg säger till Mitt i Solna att han nåtts av informationen om det udda arvet.

– För förvaltningen är alla tillskott välkomna förstås. Jag har lyft frågan i huset och vi ska se över vilka möjligheter vi har att ta emot sådan här gåvor. Mig veterligen är det här första gången det sker i Solna.

Hur mycket sill skulle pengarna räcka till?

– Drygt en säsong skulle jag tro, det är kostsamt.

Mitt i har varit i kontakt med bostadsrättsföreningen som hänvisar till dialogen med staden och hälsar att förvaltningen av pengarna blir ett stämmobeslut.