Han firade nyss ettårsjubileum och snabbmaten de serverar är uppskattad.

– Det rullar på men det är inte samma tryck som de första månaderna. Vi överlever, men det är tufft för alla nu. 

I centrum har utbudet av lunchkrogar blivit större de senaste åren och kampen om lunchgästerna hårdnat. Pandemin tärde på branschen och sedan kom inflation och lågkonjunktur. Det fick gästerna att hålla hårdare i plånboken samtidigt som kostnaderna skjutit i höjden för krögarna.

– Det går inte att förhandla med leverantörerna längre, säger Momo Tarhan. Det känns som att de gått ihop. Alla grossister är dyra nu.

Lunchpriset täcker inte prisökningarna

Det är inte bara grossistpriserna som stigit. Branschen måste även brottas med högre hyror, skattehöjningar och högre personalkostnader.

– Allt har höjts historiskt mycket på senare tid. Restauranger har inte lyckats ta ut prisökningarna mot gästerna. Annars hade lunchpriserna varit mycket högre. Det beror sannolikt på att det råder stor konkurrens, säger Thomas Jakobsson, chefsekonom på branschorganisationen Visita.

Momo Tarhan

Johannes Äng

Momo Tarhan möter snålvindarna genom att ge av sin egen tid. Han "kör långpanna" och jobbar längre pass.

På Stenugnsbageriet nagelfar Olof Jönsson och de andra delägarna sortimentet i jakt på kostnader.

– Man måste tänka "kill your darlings", för en del produkter är inte lönsamma. Kanske får vi ha öppet kortare tid. Vi ser på allt.

Lunchen är dyrare där, men det är också råvarorna. Att sätta priserna blir en balansakt.

Snäva marginaler

– Vi har inte höjt våra priser i närheten av de ökade kostnaderna. Om man ser på de marginaler vi har nu mot för två år sedan blir man nästan gråtfärdig, säger han.

På Gästis har priset för lunch med sallad, bröd och kaffe inte höjts på tre år.

– Då kanske vi skrämmer bort gästerna. Vi måste tänka på dem. Om det blir för dyrt kommer de inte tillbaka, säger Shivan Wali, kock och barchef.

Trots det tuffa läget hänger ingen med huvudet. På Gästis satsar de nu på att förnya menyn.

Uthållighet i skakiga tider

– Vi kommer att börja servera både pizza och libanesisk mat till lunch. Det kommer i mitten av februari och vi väntar bara på att trycka menyerna säger Shivan Wali.

Momo Tarhan på Prestogrillen beväpnar sig med tålamod.

– Det är bara att stå ut och räkna med att det är lite lugnare, säger han. Men januari, som ska vara den sämsta månaden, har gått bra. Luncherna flyter på ganska bra, jag tror att folk har tröttnat på att spara. Det kommer tillbaka gäster som vi inte sett på ett tag. Jag hoppas vi ser ljuset i tunneln. Det är samtidigt lite läskigt nu, man vet inte vad som händer. Det kan komma ett nytt virus eller bryta ut ett krig. Men ska man tänka på det kommer man inte upp ur sängen på morgonen.