Jordbro
På skärmen skrattar en sjuårig Daniel Ciric på väg till skolan. Året är 1999 och buset sprider sig över ansiktet.
Hans skratt låter ganska likt vid bordet på Jordbro bibliotek idag. Han såg nyligen om filmerna.
– Jag blev lite tårögd. Man ser mormor och farmor och andra som gått bort. Man blir berörd och det kan vara lite jobbigt. Man måste vara på glatt humör när man tittar. Men det är en häftig upplevelse att få se det här.
Bredvid honom sitter Rainer Hartleb, dokumentärfilmaren bakom nio filmer om barn från Jordbro. 1972 klev han först in hos klass 1D på deras upprop på Lundaskolan.
Det blev startskottet på Jordbrosviten, filmserien som följde barnen i över 40 år.
1999 var han tillbaka hos en ny första klass där Daniel var en av barnen. På skärmen ser man honom och kompisen Tolga tjafsandes i klassrummet.
– Fotboll var verkligen vår grej. Vi förbjöds att spela på rasterna ett tag – jag vet inte vad vi hittat på för bus.
Rainer Hartleb har även kontakt med ett tiotal av de från orginalsviten. "Vi hörs och kanske ses och tar en fika ibland. De är spridda överallt", säger han.
Christian Lärk
De träffas fortfarande när de kan. Daniel bor numera i Handen och är egenföretagare med sina bröder.
Han trivdes i Jordbro. Han berättar om hur de vaknade tidigt för att spela fotboll och var ute hela dagen. Hur de lekte mer än barn gör idag, utan tillgång till elektronik.
– Vi mådde bra. Vi hade det där sociala sammanhanget. Somrarna var underbara – då var man ute till elva-tolv på kvällen. Det är en härlig känsla att minnas hur mamma ropade hem en från balkongen.
Vi lekte och spelade fotboll och glömde lite att Rainer var med. Han blev en del i vardagen.
Kunde blivit Hallunda
Rainer Hartleb ville skildra utvecklingen i det nya Sverige när nya områden dök upp – men att det blev Jordbro var en slump.
Först tänkte han följa människor i Hallunda över 10–20 års tid. Men projektet blev för stort och skulle kräva fler fotografer.
– Och det är inte jag – jag är en ensamvarg.
Istället kom idén att följa en skolklass från ettan till nian. Han frågade alla sex lärare till ettorna i Jordbro om de kunde släppa in honom och ett filmteam och en sa ja.
Varken barn eller föräldrar visste någonting första dagen, bara läraren och rektorn – något han menar är "helt omöjligt" idag.
Först frågade han föräldrarna om han fick följa barnen första året.
– Även på TV sa de att jag var vansinnig och inte kan planera mitt liv 10 år framåt.
De flesta föräldrar 1972 var väldigt positiva, men i andra klasser var det mer "dubbla känslor". "Då hade de blivit exponerade i TV. Föräldrarna hade inte fått se något innan det sändes, det lärde jag mig av. Efter det fick alla se och godkänna sin egen medverkan innan", säger Rainer Hartleb.
Christian Lärk
Sjuåringar
När han kom tillbaka för att filma Daniels klass var världen annorlunda – men samtidigt lik.
– Jag skrattade lite över hur lika sjuåringar är genom tiderna. Man retas, utvecklas språkligt, vill hävda sig, blir kär och vill göra revir. Det kändes verkligen som jag hade varit med om det här tidigare.
Daniel själv minns inte så mycket om att bli filmad i början.
– Vi lekte och spelade fotboll och glömde lite att Rainer var med. Han blev en del i vardagen.
Med värme berättar de om när Daniel var med familjen hos släkten i Bosnien. Hans pappa hade sagt att de skulle hämta ett paket på Zagreb flygplats på vägen, men istället dök Rainer upp.
– Det var en intensiv tid med mycket filmande. Som jag minns den sommaren så var det efterlängtat att få vara utan kameror. Så dök han upp. Men det var kul och jag fick äran att visa vårt ställe i Dubica.
"Man kunde gå på stan och undra varför folk tittar på en sen insåg man att det var Rainer med kameran. Från mitt perspektiv kändes han aldrig påträngande", säger Daniel Ciric om Rainer Hartleb.
Christian Lärk
Varför tror ni filmerna fått sådant genomslag?
– Det är något som berör det gemensamma kulturarvet och sådant som alla mer eller mindre har upplevt. Alla har haft en barndom, en ungdom och en uppväxt, säger Rainer.
Några planer på ett till varv i klassrummet finns inte. Men all film finns sparad på Kungliga biblioteket.
– Om någon i framtiden vill forska eller någon filmare vill ta det vidare, så är det fullt möjligt. Men jag kommer inte att göra det.
Nere vid fotbollsplanen, där Daniel spelat timmar av fotboll, lutar de sig mot staketet. Han berättar om turneringar här, om grusplanen och om hur han springer på Slobodan, som blev något av en rikskändis efter "En pizza i Jordbro", ibland.
Christian Lärk
Filmerna om Jordbro
Den första filmen "Barnen från Jordbro" hade premiär 1973 och totalt blev det sju filmer som följde barnen i klassen över mer än 40 års tid.
"En pizza i Jordbro", den femte filmen, vann en Guldbagge för bästa film 1994.
Efter den kom sedan, "Alla mår bra" 2006 och till sist "Långt från Jordbro" 2014.
Övriga filmer från Jordbro:
1999 är Rainer Hartleb återigen tillbaka i ett klassrum i Jordbro med en ny förstaklass.
2001 kommer filmen "Nya barn i Jordbro".
2009 kommer uppföljningen "När jag blir stor".
Källa: Svensk filmdatabas/Folkets bio/ Mitt i