Solen har precis hunnit gå i moln när Patrick El-Hag glider upp på en elsparkcykel och slår sig ned på parkbänken på Mosebacke torg. I år firar han 30 år som artist. Bara några meter härifrån, på Södra teatern, gjorde han sin scendebut med den egna föreställningen Historien om brödraskapet.
– Jag hade gått Calle Flygare, men inte stått på en scen på det här sättet. Vi framförde sju, åtta låtar inspirerade av mina svenska visfavoriter. Vi fick en jättefin recension i DN, helt oväntat. Vi blev helt galna av lycka.
Det blev starten på en karriär som varat fram till i dag. Han har släppt två skivor, otaliga singlar, textsatt flertalet kompositioner och samarbetat med artister som Py Bäckman och Ison Glasgow.
Kärlek till visor
Patrick föddes i Tjeckoslovakien, flyttade till Sverige som 10-åring och växte upp i Tensta.
– För mig är musiken ett kall, poesin ett räddande räcke. Var det kommer ifrån har jag inte en aning om. Det var inte hemifrån i alla fall, men jag har haft ett musikintresse sedan jag var barn.
Först tog det sig uttryck genom en kärlek till disco. Men det var Lena Nymans skiva "Så länge du har lust", producerad av Berndt Egerbladh, som fick honom att falla pladask – för svensk vistradition.
– Den knäckte mig fullständigt. En fantastisk produktion, pop med lika delar jazz. För mig blev det en standard för hur musik och text ska samverka.
Helt independent
I alla år har lyriken varit en röd tråd i Patricks alster, och arbetet har alltid varit helt självständigt. Inga skivbolag, inga agenter.
– Svenska visor har en kärnfullhet, de säger mycket med få rader. Jag ger bara ut musik när jag har något att berätta, men i den takten blir det inte kommersiellt gångbart.
Trots att de skivor och singlar Patrick släppt ofta följts av rosande recensioner, där han jämförts med Povel Ramel och Beppe Wolgers, har han aldrig riktigt slagit.
– Radio och tv har ignorerat mig i alla år. Det finns en flathet inom public service. De har blivit en förlängning av musikindustrin, där färre namn snurrar allt oftare.
Sthlm juli
En av de låtar Patrick är mest stolt över är Stockholm i juli, som släpptes 2014.
– Den får nya fans varje dag. Det är en av de absolut finaste Stockholmslåtar som gjorts. En hymn, en psalm, en välsignelse.
För några år sedan släppte han även en musikvideo till låten, inspirerad av unga år.
– Jag hade åkt in till Vanadisbadet från Tensta, och vandrade hem genom ett tomt Stockholm, så där som det bara är i juli. Ståtliga Vasastadsfasader, inga bilar, dallrande hetta. Den känslan ville jag fånga.
Tillbaka till början
Nu har Patrick återvänt till låtarna från sin första föreställning. De arbetas om för att ges ut som en ny skiva, med musikaliska influenser som sträcker sig från hip hop till Bellman.
– Sagan vi framförde 1991 var baserad på några av mina bästa sånger och handlade i stort om att sluta cirklar. Jag har länge haft en dröm om att spela in dem och att göra det nu när de fyller 30 sluter ännu en cirkel.
Hur har du förändrats under dina 30 år som artist?
– Jag är närmare mig själv, inte minst röstmässigt. Så är jag snyggare. Och yngre.