– Jag gillar inte att sitta hemma i lägenheten. Då blir jag rastlös, säger Birgitta Öberg, 76, som är van vid ett aktivt liv och tycker att dagarna som pensionär känns långa.
– Det var min dotter som tyckte att jag behövde sällskap när jag går ut, säger Inger Svanström, 81, som för två år sedan blev änka och ovanpå det fick diagnosen epilepsi.
– Jag var inte alls lockad av kommunens dagverksamhet. Men jag har roligt med Birgitta. Vi skojar och skrattar mycket tillsammans.
Båda kvinnorna bor ensamma, en halv kilometer från varandra i centrala Upplands Väsby. De träffades för första gången i mars, samtidigt som coronapandemin bröt ut. Nu promenerar de tillsammans en dag i veckan.
– Birgitta kom hem till mig för att se om jag skulle passa. Och jag blev godkänd, skrattar Inger.
Fler ska få hjälp
För Birgitta Öberg blev det här premiäruppdraget, som nybliven volontär i den ideella föreningen Vänner i Väsby som jobbar för att minska ensamheten bland äldre i kommunen.
I vanliga fall erbjuder föreningen vävstuga, linedance, stickkafé och lunchumgänge. Under coronan blir det framförallt telefonsamtal och promenader ute.
– Ibland går vi en hel mil. Och jag tar alltid med mig mackor och kaffe, säger Birgitta och breder vant ut sittunderlagen vid picknickborden nere vid ån.
Sådana kontakter skulle fler behöva få hjälp med, tyckte eldsjälarna i Väsbys föreningsliv, som satte press på regionpolitikerna att starta ett pilotprojekt på fyra vårdcentraler runtom i länet.
– Vi har massor av aktiviteter. Det svåra är att hitta de som är verkligt ensamma, de som inte kommer till oss spontant, säger Anders Björendahl, initiativtagare i pensionärsorganisationen SPF.
Fångas upp av vårdcentral
Pernilla Siljehag, distriktssköterska på Hässelby vårdcentral, fångade upp bollen och leder nu projektet.
– Traditionellt har man inte riktigt ansett att ensamhet är sjukvårdens bord, trots all forskning som visar hur ensamhet påverkar människors hälsa negativt, säger hon.
– Men vi tror att vårdcentralerna kan spela en viktig roll för att fånga upp behoven, skapa en skräddarsydd plan och motivera till förändring. Och det bygger på nära samverkan med föreningslivet och kommunerna.
Genom att låta äldre som söker vård svara på enkätfrågor om den sociala situationen kan vårdcentralerna inleda ett samtal kring ensamhet och hjälpa till att hitta aktiviteter.
Meka med bilar
– Vi har just gjort en ny aktivitetskatalog och då sett en efterfrågan bland män som gillar att meka med bilar och motorcyklar eller att snickra. Det vill vi gärna fånga upp, säger Lena Kanström i Vänner i Väsby.
Inger Svanström i Upplands Väsby kände sig egentligen inte alls särskilt ensam, säger hon, men är idag väldigt glad över promenaderna med Birgitta Öberg.
Engagerad fixare
Birgitta är den mer rutinerade och utåtriktade av de två. Hon drog på 1970-talet igång Friskis & Svettis i kommunen och är engagerad i både PRO och i bostadsrättsföreningen som social fixare.
– Men jag är nog den av oss båda som tänker mest på det här med ensamheten, medger Birgitta.
– Mina barnbarn bor i Gävle och jag känner att jag vill ha ett större nätverk. Att träffa Inger ger guldkant. Det är win-win för oss båda, säger hon och häller upp lite mer kaffe i kåsorna.