Ett stycke betong i betongen.

Så kan den beskrivas rent objektivt, Den dykande måsen, som störtar ned på en av gårdarna inramad av de grå karaktäristiska studentlådorna på Kungshamravägen.

Statyn kan också beskrivas som en sensation. En äkta Picasso som av ganska slumpmässiga skäl placerades här 1969.

Få tycks ta notis om den i dag – för att den är så självklar eller för att de inte har storyn?

Följt i Picassos spår

I dagarna släppte författarparet Ola Liljedahl och Lena Nyblad Liljedahl boken Picasso i det svenska folkhemmet ihop med fotografen Ulf Berglund och initiativtagaren Peter Forhaug.

De har följt i spåren av den stora konstnären för att söka svar på frågan: Hur hamnade fem av Picassos totalt 16 stora betongskulpturer i Sverige?

– Det är otroligt faktiskt, fler än i något annat land, säger Ola Liljedahl.

Han blickar upp mot det bevingade monumentet.

– Jag tycker den är snygg. Rolig. Sen är det ju häftigt att den står just här, i ett studentområde.

Det var långt ifrån självklart.

Oslo till Kungshamra

1965 var Den dykande måsen huvudattraktion vid utställningen Kunst i betong i Oslo.

Därefter fick den stå för allmän beundran i en skulpturpark i den norska huvudstaden i väntan på en permanent plats.

Av Picassos 16 betongmonument står de flesta på ansedda platser i exempelvis New York och Jerusalem. De fem som på 60-och 70-talet nådde svensk mark står här i Kungshamra, i Kristinehamn, Helsingborg, Halmstad och vid Moderna museet. 

Judit Nilsson

Den dykande måsen är inte gjord av Pablo Picasso, utan av den norske konstnären Carl Nejsar utifrån Picassos skisser. Den räknas likväl som en "äkta" Picasso. Nejser och Picasso var goda vänner och arbetade ihop, ett samarbete som resulterade i 16 stora betongskulpturer.

Judit Nilsson

Samtidigt, över landsgränsen, var den svenske byggmästaren Allan Skarne i färd att uppföra ett nytt, hippt studentområde utanför stan.

Skarne hade goda kontakter i konstvärlden och lyckades få den hemlösa fågeln donerad till sitt Kungshamra. Pablo Picasso godkände platsen.

– Att göra konsten tillgänglig för vanligt folk var viktigt för Picasso i hans senare arbete. Så det var en perfekt plats. Det låg också i tiden här i folkhemmets Sverige. Man hade infört "enprocentsregeln", konst skulle vara för alla, säger Lena Nyblad Liljedahl.

Studenterna buade

Man kan tro att den store Picassos intåg i lilla Solna möttes med hänförelse och unisona hyllningsapplåder.

Icke.

Under invigningen dök en grupp ilskna studenter upp och avbröt ceremonin med burop och skrik – de ville inte ha den "kapitalistiska Picassoskulpturen" i sitt bostadsområde.

– Alltså, Picasso var ju kommunist. Men det var politiska tider, konstaterar Lena Nyblad Liljedahl.

Arbetet med boken beskriver de som en upptäcktsresa bakåt i tiden. De har grävt i arkiv i såväl Sverige som Malaga och Barcelona, läst brevväxlingar och intervjuat släktingar till personer runt Pablo Picasso.

Carl Nejsar och Pablo Picasso var goda vänner och jobbade ihop. Det resulterade bland annat i de 16 stora betongskulpturerna.

Carl Nesjar/Pressbild/Bly förlag

När de åkte till Kungshamra för research var det en sak som förvånade dem särskilt.

– Det finns ju inte ens en skylt. När vi har frågat runt i området är det ju en del som vet vem som ligger bakom, men långt ifrån alla, säger Ulf Berglund.

Mer Picasso på Moderna

Boken hade varit ett sidoprojekt funder flera år när Moderna museet, som fått nys om projektet, tog kontakt i våras för att berätta om sin stundande Picassoutställning. Det blev en push att färdigställa, och nu släpps den samma vecka som utställningen invigs.

Ett mål med boken är att ge Den dykande måsen och de fyra andra "svenska" Picassoverken ett publikt lyft.

– Det här är historier som inte blivit berättade förrän nu. Vi hoppas ju att de här skulpturerna, som i dag är ganska anonyma, får ett större erkännande, säger Ulf Berglund.

Ola Liljedahl och Lena Nyblad Liljedahl är äkta makar och har jobbat länge som journalister. Arbetet med boken har inneburit ett redigt gräv i arkiven och många intervjuer, berättar de. Till vänster fotografen Ulf Berglund.

Judit Nilsson

Släpps den 19 november på Bly förlag.

Pressbild