Vallentuna

Vår kulturminister är en av nära 90 000 svenskar födda i Iran. Många av dem följer, liksom hon, spänt utvecklingen i ursprungslandet. Det präglar just nu hennes liv.

– Mina barn märker det. Det är det jag pratar om med mina föräldrar och det jag skannar av i media. Det märks i mitt humör och hur jag mår. De frågar hur det var när vi kom till Sverige och hur det är för kusinerna som är kvar i Iran.

Personligt tilltal

I går, måndag, delade hon sina reflexioner om läget på Instagram.

Jag bär Iran i mig varje dag. I språket jag ibland drömmer på. I maten som lagas med samma rörelser som min mamma lärt av sin mamma. I sångerna som sjungs lågt, nästan försiktigt, som om någon fortfarande kunde höra.

Möjligheter och skuld

Parisa Liljestrands ursprungsfamilj flydde Iran när hon var tre år. Hon växte upp i Sverige och familjen bosatte sig i Vallentuna. Hon utbildade sig till lärare och blev rektor. Gick in i politiken och var moderat kommunstyrelseordförande i Vallentuna mellan 2015 och 2022.

Kvar i Iran finns släktingarna. Det skapar motstridiga känslor.

– Jag tror att många av oss som flytt och fått en ny chans känner den dubbelheten i oss. Vi känner tacksamhet över alla möjligheter vi fått, men också dåligt samvete, skuld och sorg över att vi kunde lämna medan andra inte fick det.

Kan du göra något för dem?

– Det är viktigt att omvärlden inte vänder bort blicken. Vi har ett ansvar, inte minst jag, att vända blicken mot Iran. När omvärlden också har blicken dit blir det en annan press på regimen. Ytterst är det iranska folket som ska avgöra vad som händer, säger hon.

Sedan 1979, när ayatollorna tog över, är Iran en teokrati. Det har gjorts uppror mot det teokratiska styret många gånger tidigare. Hittills har protesterna slagits ner varje gång.

Hur det ska gå denna gång är svårt att bedöma.

Landet isoleras

– Vi försöker få så mycket information vi kan. Men det är svårt eftersom internet är nedsläckt, nyhetsrapporteringen begränsad och man inte kommer fram på telefon. Men det kraft och mod som iranska folket visar genom att vara ute på gator och torg i hela Iran, inte bara i en stad, visar på en enorm styrka och viljekraft.

Stämde du av inlägget med Kristersson och Malmer Stenegård innan publicering?

– Det är väl klart att allt jag gör via min profil gör jag som kulturminister och del av regeringen. Det här inlägget är samtidigt otroligt personligt så det kanske inte är så mycket att stämma av. Det handlar mer om att ge uttryck för vad jag tror att väldigt många iranier i Sverige delar med mig. Hoppfullhet och den enorma oro jag tror vi alla bär.