När vi närmar oss det vita huset i Bollstanäs får vi en riktig utskällning. Men det låter värre än det är. Bara borderterriern Saga fått hälsa lägger sig lugnet.
– Vi köpte huset för 13 år sedan, innan det ens var byggt. Min syster bor bakom kullen och mamma bor också i närheten, säger Eva Lund.
Hon är född i Väsby och blivit kommunen trogen under alla år.
– Jag har inte flyttat många kilometer, har alltid trivts i Väsby. Här finns allt, naturen, min familj och närheten till Arlanda som inte minst var viktig under mina aktiva år.
Curlingkarriären tog rejäl fart när Eva, då med efternamnet Eriksson, värvades in i Härnösandslaget Anette Norberg. Med lag Norberg vann hon VM-guld både 2005 och 2006, och otroligt nog två OS-guld, både i Turin 2006 och i Vancouver 2010.
– När vi vann första OS-guldet i Turin var det ren eufori. Det kändes som om man svävade över marken.
Kanada missade sista stenen
När laget skulle försvara guldet fyra år senare var läget spänt inför näst sista omgången. Men Kanadas Cheryl Bernard missade sista stenen och det svenska guldet klart.
– Det var mycket press på sista stenen, så det var oväntat och chockartat att hon missade. Annars hade vi inte vunnit.
Sista tävlingsstenen spelade hon i OS 2010, men coachade Lag Edin i OS i Sotji 2014.
Men även om hon slutat spela har hon inte lämnat curlingen. Numera ser vi henne ofta som omtyckt expertkommentator på SVT. På valborgsmässoafton sitter hon i studion för att kommentera damernas VM i Kanada med Team Hasselborg.
– Jag lägger ner min själ i det, både för den som inte kan något om curling och för de som är insatta. Det gäller att få den balansen, säger hon.
En bra curlingspelare måste vara i god fysisk form, klara psykisk press och ha lagdynamiken i fokus. Det gäller att skapa positioner åt lagkamraterna, lite "schack med is". Och det tar tid att bli en bra curlingspelare.
– Du spelar tio omgångar och är tre timmar på isen. Ofta är ett två jämna lag där allt avgörs i sista omgången. Då gäller det att kunna hålla fokus och spela med hög precision. De som säger att curling är ett spel och inte en idrott har aldrig testat. Det är jobbigare än man tror, både fysiskt och psykiskt, säger hon och skrattar.
Spelade i klubb Runstenen
Att Eva skulle bli curlingspelare känns nästan förutbestämt. Mamma och pappa spelade i klubb Runstenen i Väsby och tog med henne till Vilundahallen, där träningen hölls sena kvällar. Så Eva fick vänta till hon var tolv.
– Som jag längtade! Men jag hade ju varit med mycket så jag visste redan mycket om spelet.
Senare slogs Runstenen ihop med curlingklubben Stocksund, där hon fortsatte spela. Men några pengar är det inte i curling.
– Man blir inte rik på pengar, men på erfarenhet, säger hon och skrattar.
– Under OS-tiden fick vi ersättning från Sveriges olympiska kommitté så att vi i alla fall kunde gå ner i arbetstid för att hinna träna.
Curling är en liten sport i Sverige, med cirka 4 000 utövare. Men intresset har ökat och i Stockholmsområdet finns tre klubbar för den som är spelsugen: i Stocksund, Södertälje och Sundbyberg.
Hur ska du fira 50-årsdagen?
– Jag som brukar fixa och planera ska få luta mig tillbaka och bli överraskad av familjen. Det blir lite hemligt firande. Ska bli jätteskönt att få bli ompysslad!