– Jag mår mycket bättre än förra året. Jag har vant mig. Jag har fått nya vänner, även några svenskar, berättar Sofiia, som nyss fyllt 16.

Både hon och pappa Yurii Lylov är brunbrända och ser pigga ut när vi träffas på Österåkers golfklubb där Yurii numera arbetar.

Saknar släkt och vänner

Det har gått nio månader sedan vi sist sågs, i december förra året. Då hängde mycket i luften. Yurii berättade att han bara tog en dag i taget och Sofiia vittnade om sin saknad: Hennes mamma och övriga släkt blev kvar i Ukraina tillsammans med husdjuren. Flera av hennes klasskamrater var också på flykt, men i andra länder.

Nu är det bättre. Sofiia går i skolan, har lärt sig lite svenska och börjar ha planer för framtiden. Sedan april jobbar pappa Yurii som greenkeeper på Österåkers golfklubb, efter tips från en bekant.

– Jag läser IMA (introduktionsprogrammet med tonvikt på svenska ) på Österåkers gymnasium och hoppas börja på vanligt gymnasieprogram nästa läsår. Kanske med musikproduktion eller programmering, berättar Sofiia.

Lilla Sofiyka hjälper till att hålla resten av familjen på gott humör.

Stefan Källstigen

I Smedby träffar vi Svitlana Rudenko. Minstingen Sofiyka, som var nyfödd när vi senast sågs, har vuxit till sig och håller humöret uppe på resten av familjen. Mariia 13 och lillebror Vasyl, 10 har kommit hem från skolan, men äldste sonen Ljubomir syns inte till.

– Han har börjat gymnasiet på Fryshuset och har teater och konst som huvudämnen, Han är så lycklig, säger mamma Svitlana.

Minns flykten

För egen del har det gått trögare. Än så länge kan hon vara hemma med Sofiyka men hon vet att hon behöver hitta ett jobb snart.

– Vi klarar oss än så länge eftersom jag lagar all mat hemma. Barnen hjälper till. Vi går aldrig ut och äter eller på kafé, men så klart vill jag ha ett jobb.

Alla de stora barnen i familjen Rudenko spelar instrument. Mariia gitarr, Vasyl flöjt och storebror Ljubomir gitarr samt det traditionella stränginstrumentet bandura.

Stefan Källstigen

Uppbrottet från Ukraina har hon i färskt minne. Då, på våren 2022, kort efter invasionen fick hon och barnen hjälp att fly - ”i pyjamasarna” när ryssarna angrep deras hemstad Butja utanför Kiev.

Vad tror du om framtiden?

– Ibland tror jag att kriget bara är en galen dröm som jag ska vakna ur, men det har lärt oss att leva här och nu, säger hon.

Kommer Ukraina att vinna?

– Såklart! Vårt folk är så modigt. Supermodigt!

Om och när hon kommer att återvända är däremot oklart:

– Just nu är det väldigt farligt där, men jag tror vi kommer åka tillbaka. Fast inte i år.

Hur Yurii Lylov gör i framtiden är oklart.

– Jag gör mitt bästa för att Sofiia ska må bra. Vill hon stanna så stannar vi, säger hon.

Han funderar också på att starta eget, i läkemedelsbranschen.

– Det är för att kunna hjälpa Ukraina på något sätt. Men det är bara en idé.