Efter att ha färdats 14 dagar med bil genom öknen är hon hemma igen i snöiga Täby. 2022 års Dakarrally blev hennes nionde.
– Den här har jag kämpat för och det känns otroligt att kunna köra igen, säger Annie Seel.
Hon har åkt ökenrally sedan hon var 32 år, 20 år sedan i dag. Sist hon var med i Dakarrallyt var 2016.
Med transportsträckor körde de runt femtio till åttio mil om dagen.
– Att komma tillbaka in i hetluften och leverera såhär bra. Då känner jag att det här är jag jävligt bra på, säger hon.
Kartläsare åt tysk förare
I år var hon kartläsare åt tyska föraren Annett Fischer. De blev bästa helkvinnliga lag och kom även på 15 av 50 i kategorin lättviktsterrängbilar.
Det var andra loppet tillsammans. I det första, Hail Rallyt, även då blev de bästa helkvinnliga team. Där insåg de att de passar bra tillsammans, berättar Annie.
– Det är viktigt att det stämmer, dels på det personligt planet och att man har samma modusoperandi. Hon är tysk och väldigt strukturerad, jag är ganska systematiskt och så stressar jag inte, jag blir lugn som filbunke när jag tävlar.
Annie Seel har det kvinnliga världsrekordet med MC på Mount Everest, var den första kvinna som fullföljde Ironmanloppet mellan Las Vegas och Reno och den enda svenska föraren som har kört Dakarrallyt med både motorcykel och bil, bland annat.
– Jag är van vid att vara den första kvinnan i mycket. Jag har tävlat i det mesta, säger hon.
Tävlingen i Saudiarabien gick bra, berättar hon. Men fem punkteringar och en skakig natt blev det när de fastnade i lera.
– Vi fick använda sandstegarna för att bilen inte skulle slira och vi skulle komma loss. Att ta bort dem ur leran var sjukt svårt, de vägde lika mycket som mig själv och jag fick släpa dem.
Hon har blivit expert på att läsa sanddynorna och kvalitén.
– Den kan vara väldigt fluffig och blåser det kan det vara väldigt hårt på ena sidan men superfluffigt på andra. Jag är väldigt trygg med att jag vet att jag är bra på det och jag kör aldrig fast, om min förare förstå vad jag menar vill säga.
Men det är i Täby, hemma i Grindtorp med hennes fem små hundar, som lugnet finns. Här har hon bott nästan hela sitt liv.
– Det behövs när man åker mellan olika världsdelar och tävlar. Det är min trygghet, jag behöver båda och, säger hon.
Började hemma i Täby
Det var även i Täby som hon först insåg att det var motorsport som kallet. Hon jobbade som 15-åring med att sköta hästarna på Galoppen och fångades av motorsport efter att hon såg en stuntshow med motorcyklar.
– De körde på bakhjulet och hoppade över bilar, jag tänkte bara ”wow”. Jag fick åka bak på en kompis motorcykel och det blåste i håret och då visste jag att det här ska jag göra.
Hon beskriver att känslan av att köra i öknen är som att vara på havet.
– Man är ett med alltet och Sahara känns väldigt ändlöst. Man känner sig pytteliten. Man kan köra kors och tvärs och sen på morgonen så finns inga spår av att man varit där. Det är häftigt, säger hon.
Det här är första året som Dakarrallyt ingår VM för ökenrally. Därför väntar Abu Dhabi i mars och sen tre tävlingar till efter det.
– Så länge jag orkar lyfta rallyhjulen kommer jag fortsätta, innan det här trodde jag att ökenrally-åkandet var slut för jag har inte de pengarna som behövs, men jag trivs med teamet och nu är jag med i matchen igen. Tio bra år till har jag i mig ändå, säger hon.