När Mitt i träffade familjen Verteleteska i början av april förra året var de fortfarande i chock efter flykten från kriget. Mamma Maria, dottern Eva och mormor Olga fick ett första hem hos familjen Mikheel Ludvigsson i Runby.

Mormor Olga med Eva.

Privat

– Vi var så tacksamma för hjälpen, men då var vi helt inställda på att snart åka hem, berättar Maria.

Så blev det inte.

– Vi har hela tiden hoppats att kriget skulle ta slut, men i somras förstod vi att det skulle dra ut på tiden.

Efter fyra månader hos sin kusin i Ulriksdal fick de i oktober förra året möjlighet att flytta till en bostad i Upplands Väsby.

När vi träffar Maria igen i en lokal som kommunen tillhandahållit för Väsbys humanitära hjälp för Ukraina är volontären Elena Ernman med och tolkar. Dottern Eva är lite krasslig och hemma med mormor Olga.

Maria Verteletska, som flytt kriget, har fått mycket hjälp av Elena Ernman från föreningen Väsbys humanitära hjälp till Ukraina.

Mikael Andersson

Så sakteliga har familjen anpassat sig till livet i Sverige, och tanken att stanna kvar här blir allt starkare. Eva har fått plats på förskola och stortrivs, Maria, som är konstnär och bildlärare, går svenskakurser och försöker få jobb.

Språket en tröskel

Men det är tufft. Dottern har varit sjuk ofta och familjen har även ”sugits upp av vardagliga problem”, som Maria säger. Och språket är en tröskel.

– Jag önskar att vi hade kunnat få gå SFI, det känns inte som att nivån är tillräckligt hög på de kurser vi kan gå. Jag vill så gärna lära mig språket, säger Maria.

Ställt ut sin konst

Hon håller i gång måleriet och har även varit med och ställt ut konst på galleri i Stockholm.

– Att måla har räddat mig. Det är lite som terapi.

De försöker aktivera sig så gott det går. Hon har tagit med dottern på dans och familjen försöker gå på träffar med ukrainare där de lagar mat, umgås och kan tipsa varandra om jobb.

– Det är viktigt att få skratta och leva vardagsliv också, och känna att man ingår i ett sammanhang, säger Maria.

Maria har ställt ut sin konst i Stockholm.

Privat

Mannen kvar i Mykolajiv

Marias man är kvar hemma i Mykolajiv, inga män får lämna Ukraina.

– Han tar hand om sin mamma, som är gammal och sjuk. Vi har inte setts på ett år nu, vilket så klart har varit jobbigt.

För en månad sedan förlorade dessutom maken jobbet som it-tekniker, och de pengar han bidrog med saknas.

Nu lever de på dagersättningen från Migrationsverket.

– Vi har bara klarat oss tack vare Matmissionen, med reducerade priser, och hjälp med kläder från snälla Väsbybor, säger Maria.

Det hon längtar mest efter, förutom att kriget ska ta slut, är att få ett jobb och känna stabilitet i sitt liv.

– Nu är vi inställda på att stanna i Sverige och komma in i det svenska samhället. Det finns inget kvar hemma i Mykolajiv, allt är i ruiner. Det är så sorgligt.