Det tydligaste tecknet på att huset har rustats upp är att det fått tillbaka sin röda färg. Margareta Hellsten och Frösunda hembygdsförening har med ideella krafter lagt ner oräkneliga arbetstimmar på att återställa det.

I november stod det klart, men invigningen blir alltså nu på söndag.

Renoveringen tog sin tid. Ett tag hade huset två färdet. Nu, i färdigt skick, är det rött. (Arkivbild).

Åsa Sommarström

– Jag insåg att det var en jätteorganisation att få det till stånd så vi behövde en sommar på oss. Och på våren är det så mycket ändå, säger Margareta Hellsten.

Mer än 45 personer, de allra flesta från Frösunda, sluter upp och hjälper till med allt från att baka kakor till transporter. Många medlemmar och företag har tillsammans utfört renoveringen för att hålla ner kostnaderna.

Det har varit en lång resa.

1968 avvecklades stinsen och när SL tog över huset efter SJ fick det stå öde. 1976 ville SL riva byggnaden men hembygdsföreningen lyckades efter lång kamp få ta över den. I flera omgångar har de renoverat fastigheten. De mest omfattande arbetena tog sex år och blev alltså klara i fjol.

Då hoppades Margareta Hellsten att Vallentunas tidigare kommunstyrelseordförande Parisa Liljestrand, numera kulturminister, skulle vilja komma på invigningen. Hon skickade en inbjudan till kulturdepartementet men fick inget svar.

Det blir kafé med hembakt under invigningsdagen.

De som kommer är inte sämre. Dit hör Leif Magnusson, som då var kulturnämndsordförande.

– Han var väldigt engagerad och kämpade för att vi skulle få ta över stationshuset. Tillsammans med Roland Dethoray var han en av de drivande som hjälpte oss. Han är 90 år, men om han mår bra kommer han och håller ett litet tal.

Dessutom kommer den sista stinsens dotter, Vivi-Anne Lindstammer, och Tom Hedlund, vars pappa var banvaktare i Frösunda.

I bottenvångingen av stationshuset har hembygdsföreningen i dag sina lokaler. Det finns också en lägenhet på övervåningen.