– De har övat i fyra veckor, och de är så engagerade. Det är så mycket livsglädje! säger Helén Lampert Sandin, aktivitetssamordnare på Edsbergs äldreboende.
Det var hon som tog initiativet till luciatåget när hon började på Edsbergs äldreboende för drygt sex år sedan, och nu har det blivit en tradition.
Nytt för i år är att tåget går runt och sjunger på varje avdelning, i stället för att alla i huset samlas i aktivitetssalen på nedre botten.
Förväntan på våning 4
På fjärde våningen väntar de äldre förväntansfullt. Lussebullar, pepparkakor och glögg har dukats fram. Granen är välpyntad. Ett par julstjärnor i fönstret och några levande ljus är den enda ljuskällan.
Så plingar det till ute vid hissarna och de första tonerna av Natten går tunga fjät börjar framträda allt starkare – och lussetåget gör entré.
Några från personalen är också med i tåget, de behövs då fyra av de fem sångfåglarna är rullstolsburna.
Det blir som i kyrkan, inga applåder mellan sångerna. Men någon av åhörarna hörs viska ”vad fint” i den korta pausen mellan Nu tändas tusen juleljus och Stilla natt.
Efter ytterligare ett par lusseklassiker rullar tåget ut igen, sjungandes en repris av Natten går tunga fjät. Och nu får de en lång applåd.
– Det gick bra. Jag tyckte inte att det var nervöst, jag har varit både tärna och lucia några gånger förr, säger Dagny Olsson som är allra äldst i luciatåget med sina 100 år.
"Det var roligt!"
Rutinerad tärna alltså, men ändå tufft att haka på i tåget eftersom hon bara har bott på äldreboendet i en och en halv vecka.
– Ja, det var många verser att hinna lära in utantill. Jag låg på sjukhus innan jag kom hit, men innan det bodde jag på Flintåsvägen. Jag har bott i Sollentuna i hela mitt liv, säger Dagny.
Även dagens Lucia, Monica Lundin, är nöjd när kvintetten sitter nere i aktivitetssalen Kajutan och fikar tillsammans efter väl förräntat lussevärv.
– Det var roligt! Jag gick och lussade när jag var liten flicka. Vi gick runt i husen, då var jag inte gammal, säger hon.
– Jag kommer inte ihåg hur många gånger jag har lussat. Hur ska jag kunna minnas det? Jag får vara glad att jag kommer ihåg vad jag heter! skojar Dagny.