Hökarängen

Vid ett bord i hörnet på kafé Hökis sitter Thomas OKOK Gunnarsson.

I en plastficka har han en teckning, på ett papper så gammalt att det nästan faller isär. Den föreställer den graffiti-inspirerade loggan till läsken Frutti. Han var 7–8 år gammal när han tecknade av den 1987.

Det var början på en livslång kärlek till graffitin. Förutom att han målar själv, driver Thomas Gunnarsson bland annat kontot @tagsandthrows på Instagram där han dokumenterar taggar i den offentliga miljön.

– Jag fotar säkert av 500 tags i veckan. För mig är gatorna som en utställning som hela tiden uppdaterar sig själv, förklarar han.

Den första graffitiinspirerade teckningen som Thomas Gunnarsson gjorde på 80-talet, av loggan på läsken Frutti.

Mattias Kamgren

Graffitin är dock inte allt – han både tecknar och målar på duk, plus att han filmar och har en fot i musikbranschen. Men trots bredden har han haft svårt med ekonomin och kämpat med skulder. De senaste åren han han börjat hålla workshops – ett sätt att fylla plånboken och sprida det han brinner för.

– Min styrka är min graffitikunskap och att jag kan lära ut den, konstaterar han.

Lärt kidsen i Hökis

I Hökarängen har han samarbetat med konstnärskollegan Åsa Köhler och Anna Weilemar på barnbokhandeln Bokskogen, och målat och tecknat med barn.

I Norrtälje fick han i somras uppdrag av kommunen att coacha sommarjobbare som målade ett långt plank.

Graffiti har förvandlats till ett bra alternativ jämfört med annat.

Även om vissa mest associerar ordet till skadegörelse, ser Thomas Gunnarsson en stor förändring av samhällets syn på graffiti.

– Det är stor skillnad mot för 30–40 år sedan. Då var det inget man skyltade med att man målade. Nu ringer det mammor med hemmasittande barn till mig, för det enda de kan tänka sig att göra är att gå ut och spreja med mig. Graffiti har förvandlats till ett bra alternativ jämfört med mycket annat, säger han.

Det är mycket att göra inför avresan till Indien, där Thomas OKOK Gunnarsson redan har flera aktiviteter inbokade.

Mattias Kamgren

Söder om söderort

De närmaste fyra månaderna fortsätter han lära ut – långt söder om söderort.

När den här artikeln publiceras är han redan på plats i favoritlandet Indien, för nionde gången.

Där ska han ägna fyra månader åt projektet Writers bench India 2026–2027. Han har redan kontaktat skolor, barnhem och kulturorganisationer. Målet är att hålla workshops, skapa kreativa möten och låta barn som aldrig hållit i en sprejburk få testa att måla.

– Jag vill att alla ska spreja men helst de som är längst bort från en sprejburk. Jag gjorde en insamling och fick in 25 000 kronor – det borde räcka till 500 burkar, säger han.

Varför Indien?

– Jag tycker om Hökis men det är allmänt tråkigt i Sverige. Jag trivs inte i plasten, Mall of Scandinavia-känslan.

Vad är din drivkraft?

– Feedbacken när ett barn får testa att måla med sprej och har sin bästa dag på året. Jag vill bidra till de här barnen, i Hökarängen och i Indien. Man måste bidra för att det ska bli bra.

–