Plötsligt tar hon av sig mössan. Det brukar hon inte göra inför främlingar. Men 18-åriga Milou vill visa hur flera år av problematisk skolgång kan mala sönder en flicka med adhd, autism och dyslexi.
– Jag hade sagt till min lärare att jag var stressad. Men hon sa att jag var stark. Sedan visade jag den kala fläcken på huvudet. Då såg hon att jag tappat håret. Men i stället för att jag fick mer hjälp så blev lärarna bara mer stressade, berättar Milou.
Tufft under pandemin
Hon gick i fyran första gången som hon blev utbränd och drabbades av stressutlöst håravfall. Enligt hennes mamma har skoven med håravfall alltid startat efter en extrem stresstopp i skolan.
Andra gången som utmattningen, och håravfallet, var ett faktum var efter covidterminen i åttan, när Milou skulle klara av att till stor del studera hemma.
"Framför allt så lärde jag mig att hantera stressen runt plugget", säger Milou när vi träffar henne och mamma Lisa för att prata om hur skolan funkar för elever med NPF-diagnoser.
Angie Gray
– Hon lät så artig när hon pratade i telefon med sin lärare. Men jag såg att tårarna rann. Då sa jag stopp. Nu pluggar vi inte mer. Hon var helt förstörd och var djupt deprimerad. Hon fick en akut-remiss till BUP men det tog ett år innan hon fick behandling där, säger mamma Lisa.
Hade extrastöd
Milou gick på en grundskola i söderort. Hon hade anpassat schema och en del lektioner i mindre grupp med en specialpedagog, men familjen upplever att det extra stödet ofta var otillräckligt eller fel.
– Jag sprang ut från klassrummet varje dag. Jag klarade inte alltid av att gå in i klassrummet heller. Jag skolkade också, men var kvar på skolan. När jag var stressad låste jag in mig på toaletten och drömde mig bort med musik i hörlurarna, säger Milou.
Mamma Lisa om när Milou blev utbränd: "Hon lät så artig när hon pratade i telefon med sin lärare. Men jag såg att tårarna rann. Då sa jag stopp. Nu pluggar vi inte mer."
Angie Gray
Tempot i klassrummet var ofta för högt för Milou.
– Läraren kunde säga saker en gång och sedan förväntades hon komma ihåg det. Om något stal fokus så tog det tid att börja om. Så hon hamnade efter ofta och blev stressad. När hon fick höra att hon borde klara något så kände hon sig misslyckad, säger Lisa.
Pluggade hemma
Familjens lösning blev att plugga hemma på kvällarna. Mamma Lisa, som är ensamstående med två barn, läste högt ur nästan alla skolböcker hela högstadiet på kvällarna för att Milou skulle lära sig något.
Men det är ett recept som Lisa inte rekommenderar i efterhand. Hon blev själv utbränd samtidigt som Milou hade för bra betyg i början av högstadiet för att komma in på den resursskola som de sökte.
– En gång räknade jag alla punkter på att göra-listan. För Milou hade jag 47 punkter, för mig 20 och för lillebror 3 punkter. Jag skulle ha skrivit klart min egen C-uppsats då, men orkade inte. Jag har varken jobbat eller pluggat under många år, säger Lisa.
Vad är ditt råd till andra familjer i samma sits?
– Jag ångrar att vi försökte över vår förmåga. Risken om du pressar dig för hårt är att du ändå inte orkar gå gymnasiet om du kommer in. Då är det lika bra att må så bra som möjligt om man ändå måste läsa upp sina betyg senare, säger Lisa.
Vill ha olika typer av skolor
Rektorn på Milous grundskola säger att skolan satte in många olika åtgärder för att stötta Milou.
– Men det behövs mer variation gällande skolformer. Som särskilda undervisningsgrupper, resursskolor, kanske en längre grundskola där du kan läsa på halvfart. En vanlig lärare inom ett vanligt skolsystem kan inte differentiera för alla, även om de får högre NPF- kompetens. Men vi kan höja den allmänna NPF-kompetensen till en viss nivå och hur vi jobbar med förhållningssättet, hur vi bemöter eleven, säger rektorn på Milous tidigare skola.
Milou gick ut nian med godkänt betyg i 5 av 17 ämnen. Nu läser hon upp grundskolan på ett individuellt program för att sedan söka till gymnasiet. Hon drömmer om att bli tatuerare.
– Jag hade inte överlevt skolan utan mamma. Jag vill att det ska finnas fler resursskolor, där vi elever inte ses som problemet, säger Milou.
Fler smågrupper ska hjälpa NPF-elever
Bättre NPF-kunskap på skolorna och fler små undervisningsgrupper. Så ska Stockholms skolor bli bättre för barn med särskilda behov.
Under många år har inkluderingstanken format svensk skola, där synen varit att många olika elever ska få undervisning i samma klass, oavsett behov. Men synen på det håller på att förändras.
De senaste tre åren har fler små undervisningsgrupper startat i Stockholm. I dag går cirka 1400 elever i olika typer av mindre klasser på stadens kommunala skolor.
207 nya platser i smågrupper
Men fler elever med särskilda behov ska nu få chans att klara skolan. Därför utökas de små undervisningsgrupperna i år med upp till 207 nya platser.
Det rör sig både om små grupper ute på elevernas ordinarie skolor och mindre, centrala klasser som har ett större upptagningsområde.
En hel del av eleverna i dessa grupper har en NPF-diagnos.
– Det är många barn som har behov av särskilt stöd för att klara undervisningen och för att trivas. Det är högt tryck på de små undervisningsgrupperna. Därför utökar vi nu dem, säger Emilia Bjuggren (S), skolborgarråd.
Läraren Cajsa Jahn har stor erfarenhet av att jobba med elever med NPF-diagnoser.
Frida Funemyr.
Satsningen välkomnas av läraren och författaren Cajsa Jahn, som har lång erfarenhet av att jobba med NPF-elever. Hon utbildar även lärare.
– Tanken om inkludering är aldrig fel men att det ska röra sig om fysisk placering i stor klass för alla är helt fel. Eleven har rätt till undervisning i ett sammanhang den klarar av att vara i. Så jag tycker att fler särskilda undervisningsgrupper eller resursskolor behövs, säger hon.
Bildstöd hjälper
Ett av hennes viktigaste tips, förutom att det ska finnas kompetenta lärare på skolan, är att ge eleverna visuellt stöd av olika slag. Det handlar om att i bilder, färger, symboler och text hjälpa barnet att navigera i vardagen.
– Det visuella stödet ger ett sammanhang, blir ett stöd för minnet och underlättar förändringar. Med det, och ett lugnt förhållningssätt som bygger på förståelse, empati och kunskap om elevens svårigheter kommer man långt, säger Cajsa Jahn.
Förutom fler smågrupper utbildar Stockholms stad just nu personal i elevhälsan i NPF-kunskap så att till exempel specialpedagoger ska kunna vidareförmedla kunskapen till andra lärare på skolan.
Det visuella stödet ger ett sammanhang, blir ett stöd för minnet och underlättar förändringar.
Fler platser i smågrupper:
Det finns olika typer av mindre undervisningsgrupper i staden:
SU-grupp: I dag går 1061 elever i en mindre klass på sin ordinarie skola. I år ska antalet platser öka till 1185 stycken.
RSU-grupp: En regional särskild undervisningsgrupp är ett samarbete mellan olika skolor där eleven går i en liten klass i sitt närområde under en viss period. Det finns till exempel grupper för barn med autism eller för de med hög skolfrånvaro. Platserna ska öka från 136 till 170.
CSU-grupp: En central särskild undervisningsgrupp har en egen rektor och är och en permanent skolplacering. Det finns till exempel CSU-grupper med inriktning mot autism eller språksvårigheter. Platserna ökar från 251 till 300.
Förutom att söktrycket till kommunens grupper är högt är det många som söker till privata resursskolor. Till exempel har cirka 350 elever sökt till cirka 55 platser som finns lediga till höstterminen på de tre skolor som företaget Utvecklingspedagogik driver i Stockholm.
Källa: Stockholms stad, Utvecklingspedagogik.
Fler små undervisningsgrupper ska startas i Stockholm. Det uppskattas av Cajsa Jahn, som undervisar lärare i NPF-kunskap.
Most photos/Frida Funemyr.