Is. Frisk luft. Naturupplevelse. Då spänner en del på sig skridskorna och ger sig ut på isen för en långfärdstur.

En av dem är Måns Lundberg.

Han är inte vilken långfärdsskrinnare som helst. Måns har vigt sitt liv åt att utveckla inte bara långfärdsskridskon utan även ett välbehövligt komplement för att färden ska bli så säker som möjlig: en modifierad ispik.

Ett komplement med vars hjälp en skrinnare kan kontrollera isens bärighet, staka sig fram på isen och också hålla balansen, som Måns Lundberg alltså har utvecklat en smula för att göra ännu säkrare.

Måns har sin kombinerade butik, verkstad, lagerlokal, i Alvik.

Stefan Källstigen

I en butikslokal i Alvik har han liten kombinerad verkstad, butik och lagerlokal, där han kokar (!) gummihandtagen till ispikarna, handtag som enligt honom gör hans ispikar lite speciella.

– Handtaget hindrar att man åker omkull, säger Måns.

Handtagen på ispikarna låter Måns specialtillverka, handtag som han har mönsterskyddat.

Stefan Källstigen

Handtaget som han har tagit fram har han mönsterskyddat och ser ut som ett cykelhandtag med den skillnaden att i varje ände av handtaget har Måns formgivit gummit så att gummit är uppböjt.

Bättre grepp

Det gör att skrinnaren vid en plötslig obalans inte riskerar att glida nedåt med händerna och förlora greppet om piken, något som är viktigt om skrinnaren vill hålla sig upprätt och behålla balansen.

Måns visar kastrullen han kokar gummihantagen i. Varmt vatten och diskmedel gör susen, säger han, ingredienser som underlättar att trä på gummihandtagen på ispikarna.

Åker flera gånger i veckan

Själv åker Måns Lundberg långfärdsskridskor tre gånger i veckan.

– Jag åker där det är is.

Han har åkt så mycket skridskor att han under 35 års skrinnande har åkt två varv runt jorden, hävdar han.

Vad är charmen med långfärdsskridskor?

– Att komma ut i vinterlandskapet, isen, snön, solen, kamratskapet, säger Måns.

Måns Lundberg har även tagit fram en egen skridskoskena, en skena som gör det lättare för skrinnaren att ta på och av skridskon.

Stefan Källstigen

Och så gillar han att prata med folk, säger han, det är när han träffar andra skrinnare som han lär sig vad skrinnarna önskar sig för modifieringar på utrustningen.

Det är till och med på det sättet att han gillar att plurra.

– Jag brukar plurra någon gång per år så 35 gånger har jag plurrat.

Han tillägger:

– Det är ett spänningsmoment att åka på riktigt tunn is och ändå bemästra det, att inte plurra är målet. Men man gör misstag och missbedömer och då åker man i. Om man inte tar den där risken blir det lite tråkigare att åka tycker jag, om man alltid åker på jättetjock isar, då får man inte den här spänningen, det är då man lär sig läsa isen, det blir man duktigare och duktigare på med åren.

Hjälpen är då alltid nära till hands eftersom han alltid åker i sällskap:

– Alltid. Jag åker aldrig ensam. Åker man ensam riskerar man sitt liv.

Är det inte läskigt?

– Nej, jag tycker att det är spännande, men många tycker att det är läskigt. Men naturligtvis skulle jag aldrig ge mig ut på tunn is själv. 

Vad har du får råd till den som åker i?

– Det klassiska, vänd dig om, det är en regel, man ska aldrig fortsätta framåt för där vet man inte hur isen är men isen höll ju där jag åkte nyss. Sedan kommer den där linan farande och då tar man tag i den.

När Mitt i besökte honom rådde några köldgrader utanför dörren. Väderväxlingar hade skapat ett klimat som enligt Måns i det närmaste är perfekt för en skrinnare, med is som täckte inte bara stadens gator utan även sjöar.

Måns tror på ett bra skrinnarår.

– Just den här vintern är bra, säger Måns.

Måns tror att vintern 2024 kan bli en bra skrinnarvinter.

Stefan Källstigen