I höstas slog The Blue Oyster upp portarna högst upp i Hornshuset i Hornstull. Där erbjuds bland annat drag-bingo och schlagermusik. Det har varit full fart sedan dag ett.

– Jag är helt överväldigad. Det har verkligen saknats en bar med det här stuket för HBTQ+-communityt och deras vänner. Det gör att vi vill fortsätta satsa, säger Navid Kabiri, som även driver klubben Backdoor under Tele2 Arena.

En anledning till ökat intresse för klubbar och barer kan vara att datingappar tappat mark, tror han.

– För några år sedan tog de alldeles för stort utrymme och folk kände inte något behov av att gå ut. Nu är fler sugna på att gå ut och träffa folk. Det märks på både Oyster och Backdoor.

Att fler klubbar öppnar tycker han är jättekul.

– Stockholm är en storstad och det behövs fler ställen att mötas på. Om det är nattklubbar, barer eller kaféer spelar ingen roll.

Vad: The Blue Oyster.

När: Onsdag–lördag, kl. 18–01 (fredagar kl. 16–01).

Var: Hornhuset, Långholmsgatan 15c.

Festfixare. Navid Kabiri driver The Blue Oyster och klubben Backdoor tillsammans med krögarfamiljen Ahlbom.
 Foto: Privat

Festfixare. Navid Kabiri driver The Blue Oyster och klubben Backdoor tillsammans med krögarfamiljen Ahlbom. Foto: Privat

Stockholm ska bli gay mittpunkt

Gayklubben Milq hade nyligen premiär i Brygghuset i Vasastan. Alexander Erwik, en av grundarna, säger att det gick över förväntan.

– Totalt hade vi över 600 gäster under kvällen, det var jättekul!

De har bett besökare komma med synpunkter och förslag. Nästa gång kan det bli mer ljus, laser och fler dansgolv.

– Och en gogo-dansare. Snygga killar går alltid hem. Det måste man ha!

– Varje gång man är där ska man känna att det händer något. Men det vi fick mest beröm för var att det var många gay-killar där, och att de kände av det. Vi tolkar det som att killarna verkligen är utsvultna på ställen att gå till.

Han menar att det är svårt att få lokaler för gayklubbar i innerstan, att det är ont om mötesplatser i Stockholm men börjar bli bättre.

– Det måste finnas plattformar och mötesplatser som i Barcelona, Madrid eller Paris. Det finns ganska hög rese-faktor bland svenska gaykillar tror jag.

Vad: Milq

Var: Brygghuset Odenplan

När: Var fjärde fredag, 11 nov och 2 dec, kl. 22–03

Cherin Jumha driver Hera och DDK, som båda hålls varannan månad.
 Foto: Jannie Flodman

Cherin Jumha driver Hera och DDK, som båda hålls varannan månad. Foto: Jannie Flodman

Behövs alltid fler klubbar

Cherin Jumha driver klubbar som framför allt riktar sig mot lesbiska och queers. Just nu har hon Hera och DDK, dumpa din kille, som brukar hålla till på Norrmalm en gång i månaden. De brukar ha runt 500 besökare.

– Gayklubbar är alltid efterfrågat. Det finns ju bara någon här och där.

Sedan hon startade sin första klubb för tio år sedan tycker hon att det blivit fler som vågar och försöker arrangera.

– Det har blivit lite mer klubbar tycker jag, men mer på männens sida. De har känts lite mer prioriterade.

Anna Högkil som äger Moxy sedan 15 år håller delvis med. Hon tror att många unga queer-personer inte har samma behov av egna rum i det offentliga som förr.

– I bland poppar det upp ställen som kör någon enstaka gång men det är ganska svårt att starta en klubb pang bom och så funkar den.

Vad: Klubb Hera och DDK

Var: Flyttar runt, främst på Norrmalm

När: En gång i månaden

Temafester. Arrangören Jonas Djurstedt med Sofia Livman på The Temple Bar i Gamla stan. ”Just nu sker många och bra satsningar inom gayscenen av personer som vet vad de håller på med. Jag är nog den med minst kompetens, men det finns utrymme för alla”, säger Jonas Djurstedt.
 Foto: Privat

Temafester. Arrangören Jonas Djurstedt med Sofia Livman på The Temple Bar i Gamla stan. ”Just nu sker många och bra satsningar inom gayscenen av personer som vet vad de håller på med. Jag är nog den med minst kompetens, men det finns utrymme för alla”, säger Jonas Djurstedt. Foto: Privat

AnneMarie har hittat hem i Gamla stan

I maj startade gayklubben AnneMarie med temafester som hålls en gång i månaden. Senast fick gäster en resa tillbaka till 1980-talet.

– Det är som en mellanklubb, den befinner sig mellan förfesten och nattklubben, säger arrangören Jonas Djurstedt.

Under sommaren höll de till på Café Opera i Vasastan.

– Det har gått jättebra! De har bästa lokalen, och det var ett bra ställe att börja bygga upp en egen krets av gäster.

Nu har de hittat ett mer permanent hem. Varje löningsfredag ska klubben hållas på Temple Bar i Gamla stan, som ligger vägg i vägg med Secret Garden.

– Just nu sker många och bra satsningar inom gayscenen av personer som vet vad de håller på med. Jag är nog den med minst kompetens, men det finns utrymme för alla.

Vad: Klubb AnneMarie

Var: Kornhamnstorg 55

När: löningsfredagar, kl. 23-03

"Det är viktigt att ha platser att samlas, särskilt idag när vi har en regering som är beroende av SD som konsekvent motarbetat hbtqi+personers rättigheter," säger Sam Hultin, expert på queerhistoria.
 Foto: Miki Anagrius

"Det är viktigt att ha platser att samlas, särskilt idag när vi har en regering som är beroende av SD som konsekvent motarbetat hbtqi+personers rättigheter," säger Sam Hultin, expert på queerhistoria. Foto: Miki Anagrius

Gayställen fanns i stan redan för 100 år sedan

Så länge det har funnits städer har det funnits mötesplatser för queera personer, även om det inte alltid varit uttalat. Ett tidigt sådant ställe var Grotta Azurra som på 1920-talet öppnade på Grev Magnigatan på Östermalm.

– Det var en plats dit queers, kulturpersoner och andra öppensinnade människor gick. En annan plats var Bäckahästen vid Berzelii park, där samlades den medelklass som hade möjlighet att gå restaurang, säger konstnären Sam Hultin, som jobbar med att undersöka queerhistoria.

Men de flesta ställen var av säkerhetsskäl mer eller mindre gömda fram till början av 1970-talet.

I kölvattnet av medborgarrättsrörelsen i USA, 68- och kvinnorörelsen samt ett mer aktivistiskt RFSL vågade queerpersoner i Sverige ta mer plats i de offentliga rummen.

– Det fanns en vilja att vara mer utåtriktad och stolt över sin sexualitet, vilket var helt nytt. Då fanns också utrymme att starta klubbar som var mindre hemliga.

1920-tal. Bäckahästen på Hamngatan var en tidig mötesplats i Stockholm för queer-personer.
 Foto: Foto: Axel Malmström, Stadsmuseet  i Stockholm. 1920-tal.

1920-tal. Bäckahästen på Hamngatan var en tidig mötesplats i Stockholm för queer-personer. Foto: Foto: Axel Malmström, Stadsmuseet i Stockholm. 1920-tal.

En fråga om ekonomi

Att det funnits fler klubbar för bögar än för till exempel lesbiska och transpersoner menar Sam Hultin till stor del är en fråga om ekonomi.

– Bögar har haft större kapital, kunnat mötas ute, köpa öl och starta verksamheter. Det finns också en tradition att män rör sig i offentliga rum i större utsträckning.

Lite av samma anledning var Södermalm länge ett nav, då det var en arbetarstadsdel och lokalhyran billig.

– Samtidigt har det funnits flera lesbiska mötesplatser, som Ceders café i Vita bergsparken där klubben Diana hade många av sina fester på 50-talet och Jerry’s damklubb på Folkungagatan i slutet av 60-talet.

En tidig klubb för transpersoner var Klubb Transvestia som från 1965 hade fester i en danslokal på Östgötagatan.

Men det har inte bara gått framåt. En större öppenhet med sexualiteten ledde till ökat våld mot queerpersoner, som under 1980-talet då skinnskallar blev en vanligare del av stadsbilden. Hiv blev också ett hårt slag mot hela queerrörelsen.

Dyrare att driva klubb

Att flera gayställen stängt på senare tid är av samma anledning som andra klubbar försvunnit, menar Sam Hultin – att grannar klagar på stök och oljud och att det har blivit dyrare att driva klubb.

Att fler nu öppnar tycker hen är positivt, men understryker även vikten av permanenta lokaler, som är öppna mer än en gång i månaden.

– Att vara konstant gäst är inte bra. Om man till exempel precis kommit ut kanske man inte känner någon i communityt och det kan vara svårt att veta var man ska gå. Det skapar en otrygghet.