Vid ett träbord uppe på Skärholmsterrassen, strax ovanför stora torget, sitter två unga kvinnor och försöker lösa ett problem. Bredvid dem står en vattenflaska, på bordet ligger ett skrivblock och en penna.

– Vi är från Ukraina och kom hit för två veckor sedan. Nu bor vi tillfälligt hos bekanta. Vart vi ska ta vägen sen vet vi inte, säger den ena kvinnan via telefonens översättnings-­app.

Förbi de nyanlända på bänken hastar skärholmsbor på väg hem eller på väg ner till tunnelbanan. Mitt i ställer frågan: Hur upplever ni den omsvängning som skett i Sverige när det gäller flykting­mottagandet?

Åsikterna går isär.

– Det är klart vi ska hjälpa, de flyr från ett krig. Det skulle kunna hända mig i mitt land också. Om jag hjälper i  dag, då kan jag få hjälp om det händer mig i  morgon, säger Kasem Elbalam, Skärholmen.

Görs det skillnad mellan olika flyktinggrupper tycker du?

– Nej, Sverige har ställt upp väldigt bra för mig också. Sverige har ett fint hjärta. Det är bästa landet, säger Kasem.

27-åriga Zahra Hani från Sätra har en stor nyckelknippa i handen och hemtjänstens logga på arbetsbyxorna.

– Det är bra att vi tar emot dem, men det känns ändå som att man skiljer på folk och folk. Det pågår krig i Syrien och Sydsudan också, men för dem är gränsen stängd, säger hon.

Vad tänker du om det?

– Jag tror det är raskortet faktiskt. Att de som kommer nu är blonda och blåögda. Det är väl saker som alltid har funnits lite under ytan, men det blir tydligare nu, säger Zahra.

Hon menar, precis som flera andra vi pratar med, att känslan av olika behandling får konsekvenser för sammanhållningen i Sverige.

– Det ökar segregeringen, människor känner inte samma tilltro. En kollega till mig har en mamma som har varit här i 12 år. Nu ska hon skickas tillbaka till Afghanistan, där det också pågår krig. Samtidigt som andra kommer hit med bussar. Det är klart att det inte känns bra, säger Zahra.

Jonna Mannberg är ordförande i föreningen Refugees Welcome Stockholm som har jobbat ideellt med flyktingmottagning sedan 2015.

– På en månad har vi fått 4 500 anmälda volontärer. Engagemanget var stort 2015, men det är ännu större nu, säger hon.

Att Ukraina ligger närmare och att många upplever ett hot från Ryssland mot Sverige kan spela en roll, tror Jonna Mannberg.

Tär på psyket

– Men det skapar en frustration bland folk som inte känner att de blivit mottagna på samma sätt. Som inte fick gratis kollektivtrafik. Med asylärenden som drar ut år efter år, som fortfarande är kvar i limbo. Många mår väldigt dåligt. Det är klart det tär på psyket att känna sig oönskad.

I bästa fall kan det komma något positivt ur den nya öppenheten, menar Jonna Mannberg.

– Det kan kanske öka förståelsen också för dem som kom tidigare. Men vi måste prata mer om det här, att alla måste bemötas lika. Annars tror jag det kan minska tilltron till demokratin och känslan av att tillhöra samhället.

Ahlam Elmahi (till höger) med dottern Juwairiyah, Skärholmen:

– Det är väldigt orättvist. Nu är dörren helt öppen, medan de som flyr från andra krig har fått ta sig över havet, de har mist sina barn och blivit kvarhållna i Grekland. Folk reagerar starkt på det, man ser mycket om det i sociala medier. Det är jättebra att man tar emot ukrainarna, men man måste ­behandla alla flyktingar lika.

Chris Arab, Vårberg

– Sverige hjälper alla människor lika ­mycket tycker jag, man gör inte skillnad på folk. Sverige är mitt land, mina barn kommer att växa upp här. Svenskar är bästa människorna. Det är bra att vi hjälper de ukrainska flyktingarna men fel att vi skickar vapen, tycker jag. Det kan bli farligt. När Putin är färdig med Ukraina kommer de kanske hit.

Elisabet Eklind, Hägersten:

– Det är väldigt fel att man behandlar folk olika beroende på hudfärg och religion, som jag tycker att man gör nu. Jag tror att många, även jag, kan upptäcka att man har fördomar. Samtidigt är man rädd för att prata om rasism. Man borde kartlägga hur folk med olika bakgrund behandlas i samhället i stället för att stoppa in allt under en stor sten.

Ali Sahib, Skärholmen

– Det finns bara ett ord: hyckleri. Tidigare har man sagt att ”vi har gjort tillräckligt”. Men nu visar det sig att man visst kunde ta emot fler. Det här skapar en polarisering, en klyfta mellan grupper. Det är rimligt att man är mer generös mot folk från när­området, men då ska man inte samtidigt låtsas som att man behandlar alla människor lika.