Nicky Vingren, Johanna Vingren och yngsta dottern Lucia, 4 år, framför gröna villan som används både som hem och gudstjänstlokal. Foto: Sacharias Källdén

”Många har undrat varför det så ofta är fest”

Från den gröna trävillan vid Skärholmens gård hörs ofta prat, musik, lek och sång. Mitt i Skärholmen knackade på och mötte familjen Vingren som driver en frikyrka med rötter i hippierörelsen.

  • Publicerad 06:15, 24 jun 2021

Vi vill sprida kärlek, det är det viktigaste.

– Vi vill sprida kärlek, det är det viktigaste, säger Johanna Vingren.

Väggen bakom det stora matbordet i trädgården är prydd av svenska flaggor, de är kvar efter nationaldagsfirandet när huset fylldes av musik, mat, sång och lek. Så är det allt oftare sedan Johanna och Nicky Vingren flyttade in med sina sex barn för ett och ett halvt år sedan.

– Många kommer hit och frågar varför det så ofta är fest, säger Johanna Vingren.

Gudstjänst och lek

Men ett stort träkors i trädgården vittnar om att det inte rör sig om några vanliga släktfester. Förutom att bo i huset driver familjen frikyrkan Vineyard som bygger på kristendom, och det som förbipasserande uppfattar som fester är gudstjänster.

– Församlingen startades i hippierörelsen och våra gudstjänster är väldigt interaktiva, vi sjunger, spelar instrument och har samtal. Sedan tar vi en rast och leker lekar, hoppar studsmatta och spelar volleyboll, säger Nicky Vingren.

Gudstjänsterna hålls både i trädgården och inne i familjens vardagsrum där det finns soffor, matbord och tillgång till instrument. På nationaldagen avslutades det hela med att alla gick och badade tillsammans.

Sprider kärleksbudskap

Johanna Vingren och Nicky Vingren vill sprida kristendomen och dess kärleksbudskap och för dem innebär det framförallt att försöka göra gott i samhället genom socialt arbete där de bor.

Både har andra jobb på sidan av, Johanna som fritidsledare i Svenska kyrkan i Skärholmen och Nicky som säljare och i byggbranschen, men på fritiden har de musikskola för barn och ungdomar, de bjuder även in familjer till umgänge och har samtalsgrupper.

– Det finns många barn och ungdomar i det här området som har stora behov. Vi vill ge dem andra alternativ på fritiden än att driva runt på torget, säger Nicky.

Alla är välkomna

De ägnar mycket tid åt sång och musik. Och samtal om kärlek, sexualitet, äktenskap, himmel och helvete. Ungdomarna ställer också många djupa frågor om inre konflikter gällande olika ämnen och situationer.

– Vi dömer ingen. Hit ska man kunna komma som man är. Det viktiga är att älska varandra för det är vad Jesus lär ut. Vi brukar tänka ”What would Jesus do” för han är vår förebild, säger Johanna.

Delar med sig

De har också haft flera ungdomar inneboende och en ensamstående mamma och hennes barn. Men det rör sig inte om några placeringar i traditionell bemärkelse.

– Vi gör det helt ideellt. Vi har båda rötter i Latinamerika och där delar man sin tallrik med den som behöver. Vi kan inte lösa människors ekonomi eller livsproblem men vi kan ge dem verktyg att stå på egna ben, säger Nicky.

Maten står de själva för med ett mindre bidrag från sin församling.

Församlingen i Skärholmen har i nuläget omkring 40 medlemmar. Under pandemin har de fått dela upp sina träffar så att alla inte har varit på plats samtidigt. Vissa samtal har även skett via internet.

Kyrkan. Här i familjens vardagsrum hålls gudstjänsterna. I soffan yngsta dottern Lucia 4 år. Foto: Sacharias Källdén

Det här är Vineyard.

Johanna Vingren och Nicky Vingren driver en lokal Vineyard-församling i sitt hem i den gröna trävillan vid Skärholmens gård.

Församlingen i Skärholmen har cirka 40 medlemmar och på gudtjänsterna ägnas mycket tid åt sång, musik och samtal.

Vineyard är en internationell kristen församlingsrörelse som startade i USA på 1970-talet.

De delar teologisk grund med kristna församlingar som Svenska kyrkan, Evangeliska frikyrkan och Pingströrelsen.

Stockholm Vineyard grundades 1992 och blev då den första Vineyardförsamlingen i Sverige.

Visa merVisa mindre

Nicky och Johanna Vingren och yngsta dottern Lucia, 4, år i trädgården. Foto: Sacharias Källdén