Vi möts i det turkosa Olle Olsson-huset, var annars? Här växte Lena Olsson Petrén upp som en av hundratals Hagalundsungar på 50- och 60-talet.
Hon minns ett levande samhälle med affärer och hantverkare i varje hus. Alla kände alla. Längs huvudgatan fanns det mesta: guldsmed, skomakeri, bageri.
Men så revs ju hela rasket, förutom just detta i protest turkosmålade huset, och två kåkar intill.
– Barnfamiljerna flyttade först. Husen tömdes ett efter ett. Sen kom grävskoporna, vi vaknade av de där maskinerna klockan sex varje morgon. Jag minns att jag tänkte att när de river husen så dör pappa. Så blev det också.
Vill nå yngre
Olle Olsson hade sin ateljé här i Hagalund. Här målade han i sin alldeles egna yviga och färgsprakande stil, ofta med hemkvarteren som motiv.
Ett femtiotal av hans målningar visas i museet som Lena Olsson Petrén drev själv i många år.
Hon har nu ihop med sin särbo Axel Roland Karlsson dragit igång föreningen Olle Olsson Hagalunds vänner.
Målet är att sprida kunskap om Olle, hans konst och ideal.
– Vi vill nå ut brett, också till nya generationer. Mycket av pappas värderingar finns hos unga i dag. Han kämpade för miljön och för att bevara gamla fina miljöer. Då tyckte man att han var gammalmodig, varför bevara slummen? Men det finns skönhet i allt, sa han. I dag hade nog många gett honom rätt, säger Lena.
På kort tid har föreningen fått 60 medlemmar. För de första medlemsavgifterna har en skrift om Olle tryckts. Utställningar och aktiviteter planeras. Det raggas sponsorer.
Visionerna är stora.
– Vi vill få till en konsthall i Hagalund, för alla typer av konstnärer. Solna har ju ingen konsthall och bör vara positivt inställda. Man skulle kunna skapa ett helt konstkvarter och locka folk från hela stan, säger Axel Roland.
Om Lena har historian och expertisen, är han idésprutan. Boule cup (jo då, Olle var en fena på boule), en barnbok och teckningstävlingar i skolor finns på idélistan. Ett uppdrag blir att årligen utse Årets Olle på konstnärens dödsdag den 13 juni.
– Årets Olle kan vara en ung person inom kulturen som är på G och som kämpar för värden så som Olle gjorde, säger Axel Roland.
– Kanske någon som inte utgår från det som är "trendigt", utan som håller sin stil. Ingen ville ju ha en bild av pappa ens gratis i början. Hans naiva stil ansågs bluddrig, fortsätter Lena.
"Kämpade inte förgäves"
En tid före sin död lade Olle Olsson ned penslarna. Då var ateljén riven, glädjen och gnistan som han behövde för att måla, borta.
Men om Olle Olsson kunde se sitt kära Hagalund idag, tror Lena ändå att han skulle ha ett smajl i ansiktet.
– Han skulle tycka att det är roligt att hans hus bevarades. Pappa kämpade hårt, men inte förgäves.