Grimsta

Margareta "Maggan" Bjelkstrand rider två eller tre gånger i veckan.

– Men i dag är jag bara här och tittar på en kompis, säger hon.

Lite kel med Pelle, en stor brun 20-årig vallack som hon främst rider, blir det också.

– Hej Pelle plutten, hur mår du?

Ur sin jackficka tar hon fram en liten plastpåse med morötter. Pelle buffar med mulen, medan Maggan ger honom en i taget.

Varje dag

Hon har utan tvekan varit ett känt ansikte på anläggningen i flera decennier. Nästan varje dag under hela sitt vuxna liv har hon varit här, med undantag för en period på 70-talet då hon var reseledare i Spanien.

– Här växer jag varje vecka. Man blir aldrig fullärd. Eller hur, Pelle? säger hon och klappar om hästen.

Maggan rider fortfarande två till tre gånger i veckan.

Filip Magnusson

Andra vi pratar med beskriver Maggan som västerorts kanske viktigaste ideella kraft inom ridsporten.

Kostade en krona

Bara under de nyss avslutade storhelgerna var hon med och drog i trådarna kring en maskeradhoppning på nyårsafton, en familjedag och en julshow.

– Maggan har bidragit otroligt mycket till alla barn och unga i västerort som rider, säger klubbens ordförande Mia Lind.

Som 10-åring började Maggan rida tillsammans med en kompis i dåvarande Ängby ridklubb vid Råcksta gård. Året var 1955.

"Här växer jag hela tiden", säger Maggan om att hänga vid stallet.

Filip Magnusson

– Vi fick ta hand om en ponny och delade alltid på en kvarts ridning. Det kostade en krona. Jag fastnade direkt för att pyssla om och borsta hästarna, ridningen blev en bonus, berättar Maggan.

Maggans familj

I rask takt går hon runt på den vinterpyntade ridanläggningen. Hon stannar till och berömmer några tjejer som mockar boxarna.

– Vad ni sliter och är duktiga!

Någon familj på nära håll har Maggan inte.

– Det blir att man hjälpt till här i stället. Det ger mig så väldigt mycket. Och jag har inte så himla mycket annat för mig faktiskt.

"Maggan" Bjelkstrand är en av Stockholm viktigaste eldsjälar inom ridsporten. "Det ger mig så väldigt mycket att vara här", säger hon.

Filip Magnusson

Hur orkar du lägga så mycket tid här?

– Därför att vi är så aktiva, försöker vara inkluderande och tänker på stämningen. Det är klart man trivs då. Vi har allt från ”hej”-veckor där alla ska hälsa på alla man möter, någon annan dag har vi kanske ploggning och är ute och plockar skräp. Allt blir väldigt värdefullt.