Enligt Dennis Wedin (M) är Stockholm stelt, tyst och byråkratiskt. Därför vill Moderaterna i stadshuset införa Stockholms vattenfestival igen, som arrangerades under 90-talet.
Är Stockholm verkligen så tråkigt?
– Jag är förfärad över hur mycket fler regler, krångligare, sämre företagsklimat och högre skatter det har blivit under socialdemokraternas styre. Ta bara sommardebatten om Trädgården.
Men det har väl med lagar och regler att göra.
– Ja, i grunden är det byråkrati. Detaljplanen är inte anpassad för moderna förutsättningar, det borde åtgärdats sedan länge. Vi behöver en ”reboot”, och vattenfestivalen var populär med artister, uppträdanden och annat som lockade. I stället för att vi som stad fastnar i sämre utbud behöver vi något som händer.
Vill ha tillbaka badanksracet
I veckan är det Pride i Stockholm. Ett exempel på något som är roligt, menar han.
– Men vi behöver mer nu, där det finns en bredd med aktiviteter för alla.
Framför sig ser han en modern version av den gamla festivalen. Då på 90-talet anordnades bland annat en fyrverkerishow och mjölkkartong-race.
Han ser även gärna att badanksracet kommer tillbaka.
– Det var en jättesuccé! Men då behöver vi en aktör som kan göra det på ett hållbart sätt så det inte är kvar ankor i vattnet.
Lovar du att ställa upp om det blir något race att tävla i, som mjölkkartongracet?
– Ja, självklart.
I stället för fyrverkerier ser han framför sig en ljusshow på kvällen med musik. Privatpersoner kan också tävla med drönare. Mer hållbart och ekonomiskt än på 90-talet, menar Wedin. En anledning till att vattenfestivalen lades ner var att den blev för dyr.
Har du räknat på vad det skulle kosta att arrangera den igen?
– Nej men jag är övertygad om att intresset finns, exempelvis som på Pride, där man samlas och hjälper till. Stockholm stad samordnar men så kan vi ha en utgångspunkt med sponsorskap.
Vill ha ceremoniella flygningar igen
Stockholms vattenfestival är också starkt förknippat med kraschen 1993; då ett Jas 39 Gripen hamnade i backen nära Västerbron efter ett haveri.
Han hoppas att de ceremoniella överflygningarna kan komma tillbaka.
– Det är en viktig symbol för svensk industri som håller oss trygga. Det skulle vara roligt om vi kan känna den stoltheten igen och skapa ett större sammanhang.
– Sedan är Stockholms vatten vår usp, ur ett turistperspektiv borde vattenfestivalen vara en självklarhet att ”promota”.
30 år sedan Jas-kraschen: "Jag minns kalabaliken"
Under Vattenfestivalen 1993 kraschade ett stridsflygplan på Långholmen. Det har nu gått 30 år sedan vad som hade kunnat bli en av Sveriges värsta olyckor inträffade.
Det är en varm eftermiddag i augusti. Hundratusentals människor hade samlats på Stockholms gator för att fira 1993 års upplaga av Vattenfestivalen. Dagar av folkfest ska rundas av med en uppvisning av Saab:s stridsflygplan JAS 39 Gripen.
Pelle Strindberg Jutehammar är på kalas på Långholmsgatan när han hör vrålet från flygplansmotorer utanför lägenhetsfönstren. För att se spektaklet bättre tar han sig upp på taket. Grenslad över taknocken har han första parkett till uppvisningen.
– Jas-planet kom och gjorde några fantastiska manövrar. Sedan kom det inflygande vad som kändes rakt över mig, stannar och vänder på en femöring. Jag tänkte att det var helt osannolikt att ett flygplan kunde göra så, säger Pelle Strindberg Jutehammar.
Tappade kontrollen
Det var det också – piloten Lars Rådeström har efter några skarpa svängar tappat kontrollen över flygplanet. Det stegrar sig och han skjuter ut sig med katapultstolen.
Planet vänder sig i luften och från låg höjd faller det okontrollerat ned mot Långholmen.
– Det var proppfullt med folk där och på Västerbron. Vi tänkte att det var hundratals skadade och att de behövde hjälp.
Vid Slussen sitter brandmän från Östermalms brandstation på taket till sin brandbil och tittar på uppvisningen. En av dem är Göran Stark, i dag brandmästare på Katarina brandstation.
– Vi ser något som lossnar från planet och en kille frågar mig vad det var för något. Någon sekund senare ser vi en fallskärm som vecklar ut sig och hur planet likt en svala singlar ner genom luften. Sedan ser vi det enorma rökmolnet, säger han.
Springade människor
De kastar sig in i bilen. De anropar ledningscentralen med orden "du hörde att kärran gick i backen, kom?" Efter några sekunders tystnad ber operatören att de ska repetera: "Jas-planet har störtat."
Utan att riktigt veta var de ska tar brandbilen sikte på rökplymen.
När Pelle Strindberg Jutehammar tar sig mot Västerbron möts han av skrik och folk som springer från platsen.
– Vi gick mot nedslagsplatsen, men vi insåg att det var korkat att gå ner dit eftersom det kunde explodera.
På ett nästan mirakulöst sätt har planet kraschat på Långholmen, 30 meter från Västerbrons södra fäste, en av de få folktomma ytor som finns i Stockholm den dagen.
Efter några minuter är Göran Stark på plats. Hans team får i uppdrag att hålla folk borta från bron.
– Problemet var att 10 000 människor sprang åt ena hållet, från bron, samtidigt som 5 000 ville upp på bron. Jag minns kalabaliken och den omöjliga uppgift vi fick. Där i mitten kände man sig ganska liten.
Piloten friades
Ingen omkommer i olyckan. En kvinna brännskadas och flera får uppsöka sjukhus, men med lindriga skador.
30 år senare är minnena från dagen starka hos Pelle Strindberg Jutehammar.
– Med tanke på den hastighet flygplanet kom in med, hade det här hänt en halv sekund innan hade planet kunna krascha på hustaket vi satt på eller bron där tusentals åskådare stod.
Statens haverikommission slog fast att orsaken till kraschen var en obalans i styrsystemet, som kunde leda till att planet överstegrade. Det hade piloten Lars Rådeström ingen möjlighet att veta och han friades helt från ansvar. Efter olyckan valde han att aldrig mer flyga stridsflygplan.
På Katarina brandstation finns minnen från kraschen kvar i form av ett konstverk signerat Ole Lindberg. I det sitter delar från det faktiska planet.
– Det finns en skröna om att haverikommissionen inte hittat alla delar från planet, och att de finns här. Men sanningen är att vi fick dem efter att vi hjälpte dem att klippa planet i delar för att kunna frakta bort det, säger Göran Stark.
Vi tänkte att det var hundratals skadade och att de behövde hjälp.
Sista flygningen
Kraschen inträffade klockan 14.09 den 8 augusti 1993 under Vattenfestivalen i Stockholm.
Det kraschade på en cykelväg ungefär 30 meter från Västerbrons södra landfäste. Raketstolen landade vid en parkeringsplats cirka 150 meter sydost om planet.
Ingen dog i olyckan. Ett 15-tal personer uppgav att de fått skador, men av lindrig art. En kvinna brännskadades i ansiktet, på armar och händer. Några uppgav även att de fått psykiska skador.
Statens haverikommission slog fast att kraschen orsakades av en obalans i styrsystemet vilket ledde till att planet överstegrade.
I förarmanualen stod inte att den typen av problem kunde uppstå. Lars Rådeström friades helt från ansvar.
Efter kraschen valde Lars Rådeström, då 49 år, att sluta flyga stridsflygplan.
På haveriplatsen uppfördes ett minnesmärke.
Källa: Statens haverikommission, Aftonbladet, Wikipedia
Kan flyga i Mach 2
Jas 39 Gripen är ett stridsflygplan som tillverkas av Saab. Det kan användas för jakt, attack och spaning, därav prefixet "Jas". Namnet Gripen fick det efter en offentlig namntävling.
Planet som kraschade var av modell 39A, den första som togs i drift.
Det mätte 14,1 meter i längd och vägde runt åtta ton.
De kan uppnå en hastighet på Mach 2, vilket är ungefär 2 450 kilometer i timmen.
Första flygningen gjordes 9 december 1988 och de har varit i aktiv tjänst sedan 9 juni 1996.
Källa: Försvarsmakten
Bärgningsarbetet pågick 23–25 augusti. Motorn skickades till Volvo Flygmotor i Trollhättan och flygplansresterna till Försvarets materielverk i Linköping.
Katarina brandstation