Hört talas om ”Perres matpåsar”? Det är hjälp som delas ut av svenske Per Olov ”Perre” Karlsson på plats i Charkiv, Ukraina.
Nu får han hjälp genom ett insamlingsevent i Linanäs hamn på Ljusterö.
– Vi är väl så gott som klara. Det blir hoppborg, ansiktsmålning, lotteri och serveringar, säger Wiveca Frisell, som arrangerar ”En dag för Perres matpåsar” tillsammans med bland andra Perres syster Annika Karlsson, Ljusteröbo också hon:
– Jag kan inte säga annat än att vi är så imponerade och stolta över honom, säger hon.
Tidigare lastbilschaffisen Perre är med sina 68 år äldst i en syskonskara på fem. 2019 flyttade han till storstaden Charkiv i Ukraina, men blev separerad från sin sambo när den fullskaliga ryska invasionen startade i februari 2022.
Flyglarmet ljuder
Redan månaden därpå var han i gång med att hjälpa lokalbefolkningen.
– Det var väl någon idé jag fick, säger han när Mitt i når honom på telefon.
– Jag började dela ut 25 påsar om dagen. Men det var väldigt var oorganiserat i början.
Mitt under samtalet ljuder plötsligt flyglarmet – för nionde gången sedan natten, berättar han. Ändå är det numera många månader sedan Charkiv var ett av ryssarnas huvudanfallsmål.
– Jag har haft en granat utanför dörren och grannhusets fyra våningar rasade ner i källaren. Skolan 200 meter bort är helt utbränd, berättar han.
Numera är han uppe i 150 påsar per gång, två gånger i veckan. Huvuddelen av mottagarna är äldre, resten är medellösa yngre och funktionshindrade.
1,5 ton djurfoder
Matvarorna, som bekostas genom pengar och gåvor från Perres syskon, deras bekanta och andra engagerade, köper han lokalt i Charkiv. Det blir mycket torrvaror, men även konserver, korv och annat. Dessutom mat till husdjur. Perre uppskattar att han hittills delat ut 1,5 ton hund- och kattmat.
Vad tycker du om insamlingen på Ljusterö?
– Det är helt fantastiskt!
Vad är det stora samtalsämnet just nu?
– Ukrainarna pratar inte så mycket om kriget, de orkar inte. Men de är stenhårda, utåt i alla fall. Men jag ser på mina militärvänner att de mår jättedåligt. Jag säger så här, och det låter ju förbannat dumt, men man vänjer sig. Men om det tar slut kommer det nog över en. Men just nu är man så på tårna.
Trivs trots kriget
Annika på Ljusterö berättar att hon och syskonen nästan ”tjatat hål huvet” på Perre för att få honom att komma hem, men utan resultat.
Varför lämnar du inte Ukraina?
– Ska jag lämna de här 300 människorna till sitt öde? Sen ärligt jag trivs så bra här i Charkiv. Det är så fint här. Och människorna är jättetrevliga. De är helt underbara, säger Perre.
– Jag tänker inte flytta till Sverige. Jag bor här nu.
Hur mycket hoppas ni få in genom insamlingen?
– Vi hoppas på kanske 25 000 kronor, säger Wiveca Frisell, som också berättar att priserna till lotteriet skänkts av lokala företag.