Linnéa lider av svår pälsdjurs- och äggallergi. Eftersom flera symptom förvärras när hon är med sin klass på Skutehagens skola har hennes föräldrar Maja och Christopher beslutat att hon inte får gå dit.
Skolan tycker å sin sida att de gjort allt de kan. Att tidigare anpassningar försvunnit förklarar stadsdelens skolchef Peter Johansson med att man då "la ribban för högt".
– Om man ska vara efterklok så skulle jag säga att vi anpassade i överkant, säger han.
Läs mer: Linnéa riskerar livet om hon går till skolan
Linnéas frånvaro har fått skolan att göra tre orosanmälningar till socialtjänsten. Ingen av dem har dock lett till någon utredning. I ett utlåtande från i höstas skriver myndigheten att Maja och Christopher "prioriterar Linnéas skolgång högt och arbetar aktivt för att hon får gå i skolan."
I sin anmälan skriver skolans rektor bland annat att hon känner "djup oro" över att Linnéa får medicin som inte ordinerats av läkare. Medicinen i fråga är en adrenalinspruta av annat märke än tidigare.
Maja visar förpackningen och den påklistrade etiketten, med namn och personnummer, som visar att medicinen föreskrivits Linnéa.
– Detta märket har längre hållbarhet än sprutorna vi hade tidigare, säger hon.
– Och de är enklare att använda, säger Christopher och demonstrerar.
Cilla Lundström arbetar på Elevens Rätt. Enligt henne blir det allt vanligare att skolor "okynnesanmäler" föräldrar som man upplever ställer för höga krav.
– En snäll tolkning är att det är skolans rop på hjälp.'Vi klarar inte problemen med den här eleven'. Men de borde ju vända sig till andra instanser; en allergiexpert som kan tipsa om vad skolan kan göra till exempel, säger hon.
Det finns ingen statistik som visar att "okynnesanmälningarna" ökar eller ens äger rum. Cilla Lundström hänvisar istället till erfarenheter från de tusentals föräldrar som är engagerade i Elevens Rätt.
– Vi ser ett tydligt mönster, och jag är övertygad om att Socialstyrelsen skulle se samma sak om de gjorde en översyn, säger hon.
– Många drabbade föräldrar kan ställa upp samma tidslinje: de ställde krav som de inte fick igenom, anmälde skolan - och kort därefter kommer en orosanmälan.
Pernilla Marklund undervisar i social- och familjerätt på Göteborgs Universitet, samt har privata erfarenheter som liknar Maja och Christophers. Hon håller med Cilla Lundström om att orosanmälningar på felaktiga grunder sannolikt blir allt vanligare.
– Min tolkning är att skolan vill ha ryggen fri, och visa att den gjort allt den kan. Om en elevs skolgång ändå inte funkar måste det ju vara någon annans fel då, säger hon.
Frågan om Linnéas skolgång utreds bland annat av jurister på Göteborgs rättighetscenter, GRC. I ett brev till Skutehagens rektor ifrågasätter även de den senaste anmälan eftersom de som gjorts tidigare inte lett till någon utredning. "Det ger oss anledning att anta att [anmälningarna] kan ha utfärdats som en motreaktion på att [föräldrarna] påtalar brister".
Skolledningens förklaring till orosanmälningarna går isär. Skutehagens rektor vill inte intervjuas, men skriver i ett kortfattat svar till GRC att hon är skyldig att anmäla, enligt 14 kapitlet 1 § i socialtjänstlagen, om hon misstänker att ett barn far illa.
Stadsdelens skolchef Peter Johansson menar däremot att det endast är den höga frånvaron som orsakat anmälningarna.
– Vi har ingen orsak att betvivla föräldrarnas lämplighet, men eftersom vi gjort de anpassningar som krävs i skolan och dottern ändå inte kommer dit måste vi anmäla till socialtjänsten, säger han.
Det stämmer inte, menar Pernilla Marklund från Göteborgs Universitet, eftersom frånvaro i sig inte behöver betyda att ett barn far illa. Om skolan vet varför barnet är hemma har Pernilla också svårt att se varför den del av socialtjänstlagen som rektorn hänvisar till skulle vara aktuell.
– Att 'fara illa' är visserligen en tolkningsfråga, men det låter inte som man nått upp till den nivån här. Jag skulle nog tolka anmälningarna som repressalier. Självklart har skolan rätt att anmäla, men samtidigt ska man ha i åtanke att det utsätter familjen för en enorm oro, säger hon.
Utöver orosanmälningarna har Maja och Christopher en rad exempel på bemötanden från skolledningen som de upplevt som kränkande. När de anlände till ett av många möten med skolan möttes de till sin förvåning av dotterns behandlande läkare.
– Vi har uttryckligen förbjudit dem att bryta sekretessen och prata själva med honom om Linnéa, eftersom vi upplever att rektorn förtiger viktig information och säger att Linnéa mår bra när pedagogernas anteckningar säger det motsatta, säger Christopher.
Enligt honom och Maja ska rektorn även ha fattat beslut om att endast dokumentera allvarliga tillbud. Dit räknar skolan inte tillfällen då Linnéa exempelvis behöver avbryta en lektion på grund av astmaanfall - i motsats till krav i arbetsmiljölagen.
Vid ett annat möte blev en äldre kvinna från Astma- och allergiförbundet, som föräldrarna tagit med som stöd till ett möte, bryskt avvisad av en tjänsteman från stadsdelen. När Maja filmade händelseförloppet tillkallades en väktare som tvingade henne att radera filmen.
– Där gjorde vi fel, tjänstemannen hade felaktig information om ombudet de hade med sig, säger skolchef Peter Johansson utan omsvep.
Finns det annat i ärendet du är självkritisk till?
– Jag tänker såhär: det är ju ändå så att vi inte når fram riktigt, och Linnéa kommer inte till skolan. Det är ett misslyckande för oss också.
