Den tegelprydda transformatorstationen i Ormbacka får plats i Lars Olsons vänstra hand. I den högra håller han en skalpell.

– Jag vill ha det så likt som möjligt. Det viktigaste är att fönstren blir bra, en snygg modell med dåliga fönster kan första hela bygget. Fönstren är det mest iögonfallande tycker jag.

I ett radhus i Kallhäll, inklämd i en klädkammare, bygger Lars Olson sin värld. Här inne sitter han flera timmar i veckan och bygger sina miniatyrer.

– Jag har hållit på med det här i femtio år. När barnen var små gick det väl i träda men annars har jag hållit på hela livet.

Den klassiska transformatorstationen i Ormbacka. Originalet byggdes 1919 i samband med att elnätet byggdes ut för första gången.

Erik Lejdelin

Det började som för många andra modelljärnvägsbyggare med en tågsats från märket Märklin en julafton för länge sedan.

– Pappa var intresserad och den togs fram vid högtidliga tillfällen.

Rotad i Kallhäll
Lars Olson flyttade till Kallhäll som sexåring och har aldrig flyttat härifrån. De senaste åren har kombinerat nostalgin för sin hemtrakt med sin stora hobby: Att bygga miniatyrer av kända Kallhälls-kåkar.

Först ut var Walls Kiosk, som stod på samma plats i 76 år innan den brann upp.

– Den byggde jag väl tio år sedan. Jag la ut den modellen i en lokal Facebook-grupp och då hörde en släkting till hon som drev kiosken av sig. Han undrade om jag kunde bygga en modell åt honom, vilket jag gjorde.

Ingen tågnörd

Sedan gick det som på räls. Den gamla cykelaffären i villastaden, taxistationen, torpet Stora Kärrboda, Konsumbutiken, Glasvillan och så kronjuvelen: Kallhälls station.

– Det är det mest avancerade bygget jag gjort, med alla konstiga vinklar och vrår. Det är mycket jobb där man viker först i papper för att hitta rätt och sen bygger jag upp det i balsaträ.

Lars dras framförallt till att bygga hus och landskap. Men tågen behöver likväl underhållas och det gömmer sig en hel del teknik för att få dem att rulla.

– Den gamla banan var byggd med räls som jag böjde och lödde, och den fungerade inte till fullo. Den nya är byggd med färdiga skenor, och då kunde jag snabbt komma igång med med landskapet. Den fungerade också helt fantastisk, det var närmast en religiös upplevelse när jag fick igång den.

Men du är ganska trångbodd, har du inte haft några planer på att bygga ut?

– Jo, visst har man kunnat tänka sig att ha något större. Men...man har ju en hustru att ta hänsyn till. Nej, jag är tacksam att jag har det här rummet.

Kan man tappa tidsuppfattningen här inne?

– Ja, ibland kan jag titta på klockan och tänka oj, har jag suttit här i två timmar? Det är väldigt rogivande att sitta här. Jag mår bra av det.

Lars Olsons intresse för modelljärnvägar kommer från hans pappa. Men det gick aldrig vidare i arv till hans egna barn. Lars Olson tillstår dock att han var ganska rädd om sina modeller och att de knappast var några han lät barnen ha fri tillgång till.

– Jag har ett barnbarn nu som är två år. Jag ska försöka att involvera honom i hobbyn så fort han är stor nog.

Lars Olson säger att han hållit på med modelljärnvägar hela livet. Men efter flytten till radhuset i Kallhäll för tjugo år sedan kom det igång ordentligt.

Erik Lejdelin