Anledningen till krismötet är att det saknas ambulanser i hela Stockholm på grund av personalkris, något som DN rapporterat om.

Emil Skoglund, ambulanssjuksköterska och huvudskyddsombud för ambulanssjukvården i Stockholm, ger exempel på hur kollegor åkt ut ensamma på hjärtstopp.

– I dag har vi två bilar som inte går. Det finns ingen bil i Märsta. Det finns en avställd bil på söder, i City, Sköndal, Väsby och Handen. Det är precis överallt. Som mest har vi haft tio bilar avställda, säger han till tidningen.

Det var på tisdagskvällen som han gick ut i sociala medier och larmade om situationen.

Regionledningen kontaktade honom kort efter att inlägget publicerades och kallade till ett krismöte om den allvarliga situationen. På mötet, som hölls klockan 10 i dag, fanns bland annat regionborgarrådet Talla Alkurdi (S).

Sämre villkor

Ambulansvården har tidigare upphandlats av tre privata bolag. I maj genomfördes det en omorganisation av ambulansvården som då övergick till regional regi genom bolaget AISAB.

När Mitt i pratade med Emil Skoglund i mitten av maj flaggade han för personalbrist, låga löner och dåliga arbetsvillkor. Ett trettiotal medarbetare hade mer än 200 timmars mertid eller övertid i fjol.

För DN berättar han att ingångslönerna har minskat i samband med övergången.

– Tidigare var ingångslönen på Falck och Samariten mellan 45 och 46 000, men nu erbjuder man i stället löner på 41–42 000 och det accepterar inte folk. Flera specialistsjuksköterskor har sagt upp sig och hittills har 18 färdigutbildade som man hade räknat med i sommar tackat nej till fastanställning på grund av lönedumpningen, säger han till tidningen.

"En pragmatisk dialog"

Emil Skoglund är nöjd med mötet med regionledningen.

– Vi hade en sund och pragmatisk dialog. Vi har fått gehör från politiken, både från oppositionen och från majoriteten som styr. Det finns ingen som anser att ambulansen inte ska bemannas, säger han till Mitt i.

Samtidigt riktar han en känga mot arbetsgivarna, som enligt honom inte tagit till sig kritiken tidigare.

– I min roll har jag varit ärlig och tydlig med vad konsekvenserna kan bli. Jag kan känna en besvikelse över våra egna arbetsgivare som inte har mött våra villkor när vi påtalat riskerna. Hela verksamheten bygger på övertid, det är ingen vettig personalpolitik.