Täby
I skogen längs med femkilometerspåret i Täby kyrkby har det sedan många år tillbaka legat en röd lada som nu har rivits.
– Det var fara för allmänheten och därför kunde den inte stå kvar, säger Karin Lindforss, egendomsjurist på Stockholm stift som äger marken.
Inte rustats på många år
Ladan hade inte använts eller rustats upp på många år. Tidigare tillhörde ladan det gamla torpet Tärnan som brann ner 2023.
Ladan tillhörde Prästtorpet som brann ner 2023.
Erik Jarneberg/Täby hembygdsförening
Hittade en stengrund
I samband med rivningen undersökte Täby hembygdsförening platsen närmare – och gjorde en upptäckt.
– Inte långt från platsen där torpet stod finns en enormt kraftig stengrund, säger Ragnar Strandberg från hembygdsföreningen som grävt i torpets historia.
Torpet Tärnan
Torpet nämns första gången i arkiv 1627, då under namnet Prästtorpet.
På 1850-talet röjs och dikas stora marker runt torpet för odling på initiativ av kyrkoherden Gustaf Johnsson.
Efter Johnssons död 1882 ärver hans fem döttrar torpet.
I gamla besiktningsprotokoll beskrivs hur torpet Tärnan då bestod av flera byggnader och att en trädgård med 114 fruktträd höll på att anläggas.
2023 brinner torpet ner, efter att det stått övergivet i många år.
Ladan som nyligen revs tros vara från 1800-talet.
Källa: Täby hembygdsförening
Efter undersökningar vet man nu att stengrunden är cirka 12 gånger 14 meter. Den finns med på en karta från början av 1900-talet där den betecknas som ett bostadshus, berättar Ragnar.
– Det är väldigt spännande, men problemet är bara att det hittills inte har gått att hitta några arkivuppgifter om vad det kan ha varit för byggnad.
Torpet Tärnan – tidigare kallat Prästtorpet – har i sig en ovanligt lång dokumenterad historia. Det nämns redan på 1620-talet.
– Det är ganska ovanligt att man har så pass gamla arkivuppgifter om ett enkelt torp, säger Ragnar Strandberg.
Tog hand om "sinnessvaga"
I slutet av 1800-talet skedde en förändring. När Täbys kyrkoherde Gustaf Johnsson dog 1882 gick torpet, genom ett gåvobrev, till hans fem ”sjukliga och oförsörjda döttrar”.
Enligt uppgifter ska de ha tagit hand om kvinnor som då kallades ”sinnessvaga”. I dag skulle inrättningen beskrivas som en form av vård- och omsorgsverksamhet.
Vilka skydda platsen
Stengrunden som man nu undersökt kan möjligen ha en koppling till detta, spekulerar Ragnar Strandberg.
– En gissning är att de byggt ett nytt och större hus där de själva och kvinnorna bodde.
För att hitta fler svar vill hembygdsföreningen gå vidare med efterforskningar.
– Förhoppningsvis kan ytterligare djupdykningar i arkiven så småningom ge mer upplysningar, säger Ragnar.
Samtidigt vill de att platsen ska få ett starkare skydd.
– Vi tycker att platsen ska fornminnesklassas och kommer att arbeta för det, säger föreningens ordförande John‑Erik Larsson.