En stor buss står parkerad strax innanför entrén till Skogskyrkogården. Längre fram går en grupp med en guide, i riktning mot almhöjdens trädsilhuett.

Just det här sällskapet kommer från ett pastorat i Skåne och borde veta hur man beter sig på kyrkogården. Men det har hänt att andra busslaster, med turister, har stört pågående begravningar.

”Skogskyrkogården är ett världsarv, men det är inget museum”, påpekar kyrkogårdsförvaltningen i sin färska rapport Hållbara besök i världsarvet Skogskyrkogården.

Rapporten är slutpunkt på ett projekt som pågått i fyra år. Ett av syftena var att hitta balans mellan besöken och begravningsverksamheten.

– Vi vill att de som kommer hit ska respektera att det är en pågående verksamhet. Begravningsverksamheten kommer alltid att vara det viktigaste för oss, säger Annelie Sjöström, kommunikationschef och världsarvssamordnare.

Begravningar sker året runt på Skogskyrkogården. Här körs en kista iväg från Skogskapellet.

Mattias Kamgren

I fint sällskap

Samtidigt samarbetar kyrkogårdsförvaltningen med Stadsmuseet och Stockholm Business Region, för att i olika sammanhang lyfta fram världsarvet.

– Steg för steg ska vi göra världsarvet Skogskyrkogården mer känt. För vissa är det bara en station på tunnelbanan, men vi är med på samma lista som Taj Mahal och Kinesiska muren, säger Annelie Sjöström.

Några förslag i rapporten är att vässa turistinformationen, se över skyltningen och permanenta den utomhusutställning som sattes upp till 100-årsjubileet 2020.

Aktiviteter som salamanderspaning, vintervandring och Skogskyrkogårdens dag ska också locka besökare.

Guidning pågår på almhöjden.

Mattias Kamgren

En annan idé är att utöka lokalbusstrafiken på kyrkogården till vardagar.

Det kan låta motsägelsefullt – hur ska ni få ihop det?

– Vårt mål är aldrig att maximera antalet besökare. Vårt mål är att förmedla idéerna bakom världsarvet, varför det här är ett världsarv, och göra folk medvetna om att Stockholm har en begravningsplats som har påverkat andra begravningsplatser i världen, säger Annelie Sjöström.

Hon tillägger att problemen med turistbussar var värre för några år sedan.

– Det folk klagar på nu kan lika gärna vara rullskidåkare och folk som cyklar för snabbt.

Alessandro Ascione gillar tanken med en begravningsplats som känns som en park.

Mattias Kamgren

Gillas av italienare

En som reagerat på det är Bo Andersson från Hagsätra, med flera släktingar begravda här.

– Det har blivit lite motionscentrum och det kan man ju tycka saker om. För mig är det solklart: Man ska visa respekt för de som ligger begravda här. Jag är noga med att aldrig gå på gravarna och jag kör sakta med bilen. Men att det kommer mycket turister kan jag förstå, säger han.

Italienaren Alessandro Ascione är en av dem. Han är fascinerad av miljön.

– Kyrkogårdar i Italien är inte så gröna. Jag gillar tanken med en kyrkogård som också är en park. Att den har ett annat liv och syfte än bara för de döda.

Ronny Karlsson och Anne Åkerstedt uppskattar kyrkogårdens lugn men tycker den är stor nog att svälja fler besökare.

– Det är ett fantastiskt ställe för mental återhämtning. Man får en känsla av frid, säger Anne Åkerstedt.

– Ibland träffar man på en karavan med turister från Kina eller Japan men jag har inga problem med det, säger Ronny Karlsson.

Ronny Karlsson och Anne Åkerstedt tycker om att promenera på kyrkogården.

Mattias Kamgren