– Först tänkte jag "vad fan?".
Cykelkökets Thomas Rörby står och skruvar på ett hembyggt åk med snabba hjul och lila ram. I december togs beslutet att stänga efter tio år.
– Så gick det ett dygn och då kändes det rätt skönt. Jag känner mig färdig med att sortera skrot och rensa i dammiga cykelförråd. Om Solna nu vill tillgängliggöra Hagalund och ge det ett lyft, då är jag hellre med och puttar på skutan än att gnälla om cykeldelar.
Cykelköket blev 2014 ett välkänt häng för hela stans cykelentusiaster – såväl nybörjare och ungdomar som inbitna lycracyklister – med verkstad, själv-meck och affär i Villa Odin.
Men senaste åren har det breda intresset bromsat in, berättar Thomas, varför tajmingen att packa ihop är rätt.
Cykling och återbruk stod högt i kurs första åren, pandemin gav också skjuts. Men nu har intresset klingat av, märker Thomas Rörby.
Mikael Andersson
– När vi startade var cykel så fruktansvärt hippt. Vi var första cykelköket i Stockholmsområdet, ballaste killarna i stan.
– Men nu är det inte lika hett att skruva hoj. Det är det mer slit- och släng. Butiker säljer nya cyklar för 2 000 spänn, då vill man inte köpa en begagnad för 1 500 eller bryr sig om att fixa sin gamla. Kidsen skaffar bil när de är 16. Folk har börjat komma in med punka på elscootrar och barnvagnar, men där går vår gräns.
– Vi har alltid haft mycket studenter och forskare här, men sen politikerna blev petigare med uppehållstillstånden har de flesta försvunnit. Under flyktingvågen hade vi samarbeten med lokala anläggningar här i Solna, men de nyanlända bor ju inte kvar.
Stannar i kvarteret
Samtidigt som besökstrycket minskat har cyklar i olika stadier av förfall fortsatt lämnas på tomten. Liberalerna har kallat det "kaos" och "cykelkyrkogård".
– Det finns de som tycker vi är stans skamfläck, konstaterar Thomas.
Cykelköket är nu i kontakt med olika föreningar och verkstäder med målet att en liknande verksamhet kan öppna i närområdet.
För egen del, med knackig höft och nya drömmar, lägger han verktygen på hyllan för ett tag men avser bli kvar i kvarteren.
Thomas Rörby har blivit förtjust i gamla Hagalund och tänker inte försvinna från området. "Men jag syns kanske i kavaj nästa gång".
Mikael Andersson
Cykelköket har prisats med Solna stads miljöpris och Årets Hagalundare.
Mikael Andersson
– Hjärtat i Hagalund är ju inte Cykelköket, utan miljön och historiken. Jag har lärt känna kvarteret rätt väl under åren och hållit i guidade visningar i museet. Så jag försvinner inte härifrån, men syns kanske i kavaj nästa gång.
Den 24 mars blir det grand finale, en återbruksdag med cykelloppis och andra aktiviteter.
Dags för renoveringar
En grupp antikvarier går runt huset och inspekterar och dokumenterar när Mitt i hälsar på. För Villa Odin väntar nu renovering.
Målet är att göra både huset och trädgården mer publik med mer föreningsliv, mer kultur.
Staden har ökat bemanningen i kvarteret, och ska rusta även Olle Olsson-huset och Färghandlarhuset utvändigt.
– Vi har en ambition att göra Hagalund tryggare och mer levande. Då ska vi inte bara bygga nytt utan även ta hand om våra gamla, fina byggnader. Underhållet har varit eftersatt i många år, det är dags, säger tekniska nämndens ordförande Bernhard Huber (MP).
Olle Olsson-huset får också ett utvändigt lyft.
Mikael Andersson
Kulturkvarteret är en viktig bit av Solnas historia, men även framtid, anser han.
– Det är en enorm tillgång. Det framkom också i den enkät vi gjorde i början av Hagalundslyftet. Folk vill vara här och då ska vi tillvarata och utveckla det. Vi vill att området blir en destination för boende i hela Solna, och med de satsningar som görs kan det säkert locka folk utifrån också.
Ni vill ju även främja cykling och återbruk. Hur ser du på att Cykelköket flyttar ut?
– Cykelköket har funkat bra i många år men det är en platskrävande verksamhet som inte längre är kompatibel med de småskaliga kulturmiljöerna som vi vill renovera och utveckla. Min förhoppning är att eldsjälarna bakom kommer fortsätta ha projekt i Solna.